Bara en liten tankeställare.....
På bara några sekunder kan allt bara förändras....
Förändringen behöver inte vara så "stor" men tillräckligt för att inse att livet vi har är så skört...
Förändringen hände en vän till mig. Innan helgen pratade vi med varandra om allt mellan himmel och jord. Spånade om saker som man drömde om, pratade lite om att vi kanske stressade lite väl mycket och att man kanske måste ta det lite lugnt.... Min vän kände sig trött och lite småhängig och jag sa att hon måste vila sig lite...
Och så händer det........då hon bara ramlade ihop.
Akut till sjukhus och det visade sig att det "bara" var en liten, liten propp!
Innan hon blev utskriven, så fick hon lite råd av läkaren, råd som vi redan vet, att det kanske vore på tiden att hon tog det lite lugnt....
Lyckligtvis så mår hon bra och jag kramade henne jättehårt, då jag träffade henne hemma igen. Jag var så glad att se henne, det hade kunnat vara mycket värre.....
Nej mina kvinnor, (och män också för den delen,) vi måste försöka tänka mer på att lata oss, hjälpas åt, tänka mindre på alla måsten, unna oss lite gott då och då, massage kanske emellanåt, ta långa promenader, pussas och kramas, vila och leva.....
Jag ska försöka i alla fall så gott jag kan......
Hej så länge
Umgås med mig själv......
Nu skulle jag verkligen umgås med mig själv....och kunde jag ha nåt bättre sällskap än mig själv, nä...allt jag tänkte jag skulle hinna med den här lördagen, sa jag ja till, det var ingen som sa nä......
Så jag steg in i Allt för byn bussen vid tre-draget på lördag eftermiddag och jag lämnade mina gäster hemma......
då jag sa, att nu får ni klara er själva, jag ska följa med in till stan, bo på hotell och umgås med mig själv..........
Mina gäster hade i och för sig annat inplanerat på kvällen, så direkt synd om dem var det inte, så något dåligt samvete hade jag inte.... Så hej då, vi syns imorgon eftermiddag sa jag innan jag slängde igen dörren...
Väl framme i stan, så rusade jag upp på hotellrummet, slängde mig på sängen och sträckte ut mig, andades ut och det kändes så sköööönt.....Vädret var vackert, ska vi gå ut sa jag, - absolut Berit och så bar det ut, då jag sakta gick genom stan....
För ett tag sedan satt jag och kollade på ett tv- program som handlade om människor som hade olika psykiska sjukdomar...Bl.a så var det en kvinna som hade social fobi då hon kunde sitta inne i dagar och verkligen ha stark ångest över att bara gå till affären och handla. Hon hade svårt att möta folk då hon fick för sig att alla tittade på henne, konstigt.
En annan söt tjej hade en konstig uppfattning om sitt utseende då hon hade för sig att hennes ansikte var fult och vanställt. Så största delen av dagen gick ut på att försöka måla och dölja sina trodda skavanker. Ja, det var sorgligt att höra deras berättelser... Så fruktansvärt.....
Och det var detta som dök upp i min skalle, där jag gick genom stan......
Mötte jag en person så funderade jag på att kanske just den här människan som jag möter nu har haft en väldigt jobbig dag med ångest och allt vad det innebär. Några såg otroligt säkra ut, var det bara en fasad ???
Och så tänkte jag på mig själv, hur är jag då????
Nja, jag är ganska ynklig, jag har cellskräck ,så att låsa offentliga toaletter gör jag inte och inte åker jag hiss...
Kanske jag fick cellskräck då jag höll på att drunkna en gång i tonåren.... Och hur har jag egentligen hanterat min ångest för detta ?
Nja, egentligen ingenting har jag gjort åt saken, utan jag har vant mig vid att kissa på offentliga toaletter, utan att låsa dörren. Jag har vant mig vid att nån rycker upp dörren där jag sitter. Händer det så säger jag bara tja, här sitter jag med dörren olåst, för att jag har cellskräck...rakt och ärligt rakt ut.......
Tänkte också på den här vanliga frasen man säger då man möter nån man känner och vi frågar ju alla samma sak - hur är det med dig då ?
Och vad svarar man - Jo, det är väl bra, även om det kanske är piss....
En gång testade jag det här, då jag fick den här frågan på hur jag mådde och jag sa, - Nja, det är väl inget vidare faktiskt idag. Och jag började djupare att förklara hur jag kände och så.
Men personen i fråga hade inte tid att lyssna på mitt surr, utan skruvade på sig och ville bara iväg...Så är vi många, vi har inte tid, vi är stressade och på väg till nåt annat........
Nåväl, efter några veckors egenplågande av förbjuden frukt, att inte få äta en smörgås, (som jag älskar), inte få äta potatis, ris eller pasta utan mest bara grönsaker, som är gott...och mycket ägg, och det är ju lite trist att i i längden avhålla sig från allt det här.... goda.......det blir så jäkla trist.... GI-metod, blääää så tråkigt, åtminstonde de fyra första veckorna...
Och plötsligt där jag går i solskenet, så blir jag så otroligt sugen på en glass. Så jag frågar mig om jag inte vill ha en god glass....Och va fan Berit, klart du ska ha en glassjävel, skit i GI- idag....så en glass blev det....
Och sen så blev det en tunnbrödsrulle också....
På hotellrummet igen vilade jag en stund..sen så tyckte jag att ostkrokspåsen skulle fram som jag packat med mig och så tyckte jag även att en god öl till detta skulle vara smaskigt.......smaskens....Så ett kilo gick jag upp direkt efter 2 kilos nedgång efter 2 vekor, fy fan....
Efter tv-tittande på körslaget som var fantastiskt så var det dags att klä mig och sminka upp mig till kvällens sena middag med min man efter föreställningen.
Men tyvärr så hade jag glömt allt vad smink var, hemma, typiskt. Men "gubbsen" har ju alla en liten sminkväska. Så jag lånade allt som jag behövde av min man och det var en konstig känsla när jag frågade - Hörru, tror du att jag kan få låna lite smink av dig ?????
Dock läppstiftet fick jag låna av Tobbe.....för nåt sånt hade inte min man.....hi, hi...
Så allt ordnade sig till slut, kvällen blev skojig och sen....
Hej då...
Min "unga" pappa 75 år idag och lite nostalgi......
Sitter här på arbetet och tar igen mig med en kopp kaffe...då jag plötsligt kom på, hoppsan, min pappa fyller ju 75 år idag. Grattis pappsen från mig !!!!
Jag kan faktiskt inte tro att han blir så pass "gammal" men han håller sig verkligen ung då han håller sig i form i både golf som han är en hejare på, att snickra och allt vad det nu är. Så som ni kanske förstår så finns det naturligtvis ingen snyggare pappa än just min.
Det är bara så synd att vi inte träffas så ofta men det beror ju på att han och min "styvmamma" Harriet, ofta bor i Spanien, men har sin hemvist i Falun.
Men snart så åker vi och hälsar på.........................
Jag är ett skilsmässobarn, då mina föräldrar skilde sig då jag var i tonåren....
Och ibland kommer funderingarna på hur mitt liv hade sett ut idag om jag istället hade flyttat med min pappa istället.....
Nåväl, jag känner verkligen för att skriva lite om min pappa idag eftersom det oftast blir att jag skriver om min mammas dråpligheter jämt, så nu får det bli så.......
Min pappa har alltid varit väldigt intresserad av sport. Nu för tiden sen länge tillbaka spelar han golf och är en skicklig sådan. När jag var liten så tog han mig ofta med ut på skidåkning på vintern och intresset blev så stort för mig att jag även tävlingsåkte under en ganska kort period. Pappa manade på bakefter mig och jag stakade på med kortbena mina, så snorn rann.
Musik är också ett av hans intresse och han älskar ju Elvis Presley. Han kammade ofta till en sån där elvisfrilla, liksom en knicks på luggen och det blev så snyggt så.
Jag och min storebror växte upp i Stockholm i Skärholmen och jag har starka minnen därifrån....
Tänk vad lukter kan förflytta minnen från tider. Än idag då jag besöker vår huvudstad och går ner mot tunnelbanan
så är det en slags lukt, stenlukt som påminner mig om barndomen. Och då brukar det dyka upp lite minnen därifrån om människor som man en gång lekt med, vad de gör nu för tiden, vad var det som hände med dem.
En docka har jag kvar som jag fick då vi flyttade och som jag förvarar ömt, ett fint minne...
Några somrar fick jag följa med min pappa på jobb, han arbetade då som kraftverksbyggare bl.a i Grängesberg där jag fick bo med honom i två veckor och det är roliga minnen.
Har fått berättat för mig att när jag föddes så var jag så liten att min pappa var rädd att tappa bort mig och när jag
kom hem från BB sa min brorsa så här - ge bor na till momma eller kasta na på "kasa",
snällt va......hi, hi...Syskonkärlek!!!!
Nej nu är det nog med nostalgi för den här gången, nu ska jag steka plättar med blåbärssylt och grädde...
Gomiddag...
Sista april, gamla teatern....
Godmorgon !
Den traditionsenliga spelningen i Lien på valborg var mycket trevligt med lagomt mycket folk och de nyintränade låtarna gick bra...
Som vanligt var det panik när vi skulle packa in högtalare, instrument och allt vad vi nu skulle ha med oss..
så när allt var inne i bilen så undrade jag, ÄR VI MED SJÄLVA ?
Vi blev även stoppad av polisen som påpekade att vi hade ett ganska gammalt skattemärke på bilen....Öh, så nu blir det till att leta fram det i gömmorna, nånstans.
Hämtade upp mamma som stod och väntade vid vägen på oss och som redan hade varit klar för flera timmar sen.
Men så är det med äldre människor, de gör sig färdiga i god tid......
Nåväl, väl framme vid Lien så kom jag plötsligt på, har jag verkligen dragit ur locktången ?.. Så det var bara till att ringa grannen och be henne gå hem till oss och titta. Men nyckeln hade jag förståss inte lagt där den brukar ligga utan jag hade med mig den, naturligtvis... Så det var bara till att slänga sig i bilen och fara hem och kolla. Då fick jag ju även kolla om jag verkligen också hade dragit ur strykjärnet, spisen och slängt ut katta....och så hann jag dra ut reppen också, som jag hade glömt....Så det var ju bra att gick fick fara hem igen........trots allt.
Efter spelningen var jag törstig så jag tog och öppnade en god öl....då sa min mamma som såg vad jag, hennes "lilla dotter" som bara är 48 år gör och då säger hon - Gett du hä te de tåkke dänne dynge jänte ? ta å köp dä e riktiga dricke istället, fy fån!!!
Och jag sa lite skamset - men mamma det är ju gott... - Äh fjaskerier fick jag till svar, ha, ha.....
Blir man nånsin vuxen?...
Lördagen bestod av födelsedagsfirande i Pålgård då svärsonen fyllde år. Det var mycket gott det bjöds på speciellet Hannas smörgåstårta var suverän god.
Eftermiddagen blev en sån här snabbrycksimpulsdag då min svägerska och jag fick varsin biljett till Allt för byn föreställningen på Gamla teatern.
Hon hade aldrig sett showen och jag såg min chans att följa med och ha lite kul och även om jag sett föreställningen nu en 10 gånger så är det lika kul, även om jag vid det här laget kan nästan varenda replik utantill. Men dom är fantastisk duktiga allihopa, på sitt sätt, och de blir alltmer säkrare för varje gång jag ser dem.
Kul är det också att få höra sin inbitne blueskarl sjunga My Way, så hela salongen vibrerar. Men det är kul att få höra att han gör nåt annat också, även om det jag älskar hos honom bäst är då han spelar sin bluesmusik....
Men det är nyttigt att pröva nåt annat, det gör att man växer och upptäcker nya sidor hos en....som man kanske inte visste fanns.
Allt för byn fick ju lite dålig kritik av öp...men det var ju både ros och ris och naturligtvis så känns det ju lite jobbigt kan jag tänka, för de inblandade om showen fick en liten negativ nedtoning.
Men det är inget att hänga läpp för har jag sagt. Lite kritik får man lov att ta även om det är jobbigt att ta...men det är bara att svälja och gå vidare.
Men i lördags då jag såg företställningen så var det så otroligt bra, de fick verkligen stående ovationer och vi alla som satt där på teatern njöt och skrattade och tyckte det var hur bra som helst. Så av mig får dom toppenbetyg i alla fall...
Nej nu ska jag återgå till arbetet, denna vackra soliga måndagmorgon...
Hej då...
Gävle, minnen om musförföljelsen....
Äntligen. äntligen har jag lite tid att sitta ner och skriva, bara få rensa hjärnan lite, för det har varit lite för fullt upp sista tiden här med diverse saker som skall fixas osv.
I helgen var vi Bluesbandet i Gävle och spelade på Folkets hus och det var verkligen toppen....jättekul !
Allt gick så bra och responsen från publiken var på topp. Så jag känner mig rätt så nöjd...
Men, men, det tar lite tid för mig att varva ner då man kommer hem på söndagseftermiddagen. Det blir liksom en "tomhetskänsla" som är jättesvår att förklara, en tysthet liksom....
Eftersom vår pianist Lennart har blivit en mycket stolt pappa nu till en liten flicka, så kunde han förståss inte vara med oss på spelningen. Jag längtar verkligen tills jag får se deras underverk.......
Men istället hade vi med oss Olle från Wammas tiden och det funkade jättebra och kul hade vi...
Herregud, när jag tänker på alla spelningar jag har varit ute på under årens lopp...jag ångrar idag att jag inte har skrivit dagbok över alla tokigheter för man glömmer lätt.
Så på hemvägen från Gävle så satt vi och pratade om gamla minnen, då vi reste landet runt och spelade.
En gång, för att göra historien kort.....
där vi bodde då förut, så hade vi råttinvation i vårt hem. Möss, möss överallt och jag är livrädd för möss.
En gång satt jag orörlig på kökssoffan i timmar och tittade på en mus som korsade köksgolvet och slirade runt där och hade kul och jag var jätterädd.....
En gång låg det en mus i min sko då jag stoppade ner foten och jag skrek av skräck och samtidigt som jag slängde av mig skorna så ryckt jag åt mig koftan, det var kallt ute och jag ville ut, ut, ut........ur huset.
Men i koftärmen så var det en mus, tro det eller ej, men det var det...och hur jag fick av mig koftan,det kommer jag inte riktigt ihåg....
Ja, jag kände mig musförföljd i mitt eget hem länge och jag funderade på att flytta ett tag.
En anna gång då jag skulle gå och lägga mig och jag bara skulle rätta till kudden, ja, då låg där rosa musbarn, det var fruktansvärt...
Men en kväll då jag kom hem, så ropade min man upp mig till sovrummet, aha, va ska det bli nu. tänkte jag...
Men när jag kom upp, så låg han där med en liten kissekatt bredvid sig ...
- Jag har skaffat den här, så vi blir musfri i huset, men, men, den här katten skall få bo nere hos hönsen, han måste bli en utekatt, så jag klarar av allergin...
Så vi gick ut och ner med kattungen till hönsen och stängde in honom där.
Men inte kunde vi slappna av inte, vi bara låg och tänkte på den lilla kissekatten som låg där nere och var rädd och kanske frös och skakade av skräck bland hönorna.
Så vi sprang upp, ut och ner till hönshuset, varje halvtimma för att se om katten mådde bra.
Till slut så låg den hos oss i sängen....och mössen försvann och katta blev fet......
Men under den här värsta mustiden hemma hos oss, så skulle vi iväg till Karlstad och spela en gång.
Och på en scenpub i Karlstad där jag stod och gapade i full hals så stoppade jag ner handen i min långrock....
Jag fick jag en chock..för nånting konstigt kändes däri och jag trodde att det var en död mus.
Jag skrek och slet av mig kläderna och toksprang av scenen och ut....
Grabbarna och publiken tittade chockade på mig........men det var ingen död mus visade det sig utan ett par vanliga nylonstrumpor, vad dom nu gjorde i min ficka...Nåväl.....
Och Inte nog med det....samma natt, då vi skulle övernatta på en camping, i en stuga där och vi hade lagt oss.
Så kände vi att det luktade skunk därinne. Vi klev upp och letade och undrade vad i fridens namn det var för äckligt som stank och var någonstans. kuddaR, täcken, madrasser vändes på och till slut så vändes min madrass och naturligtvis så låg där en död,rutten, tillplattad mus.....
Jag bara skrek.....Gonatt....
Varför...
Har varit ute på en riktig långpromenad och försökt att rensa hjärnan.....
Ja, bara rensa hjärnan från allt, försöka åtminstonde och jag tycker det är så skönt att gå själv.
Att kunna gå ensam och fundera och gå i den takt jag själv vill och bara ägna den här tiden till mig själv, det är skönt.....
I bakhuvudet finns ändock tankarna som går till denna lilla Engla, som bragts om livet......
Det är så fruktansvärt och jag frågar mig hela tiden, som så många andra, att varför, varför...
Igår kväll då vi tände ljuset i fönstret, många med oss, så blev stämningen lite mer dämpad och vi, var för sig, blev lite tystare än vanligt trots att vi hade ett trevligt födelsedagskalas med släkten hemma.
Ja, det är oundvikligt att inte tänka på det här.....
Jag vill i alla fall hoppas att all den här energin, tankarna, tröst eller vad jag skall kalla det för, från oss alla som tände ljusen igår eller bara tänkte på henne, att det nådde fram någonstans, där bortom tid och rum.
Ja, man blir så sorgsen........och hur än man vrider och vänder på detta hemska, varför sånt här kan ske, så får vi inget svar på det.......Så nu avslutar jag det här.....för det finns inga mer ord....
Gokväll...
Inredning,kompostering o hjärnsläpp....
Jag hade tänkt mig en skön avkopplande lördag med en låååång sovmorgon till att börja med.
Men jag vaknade redan vid sju av kaffedoftens härliga arom då min man var uppe med tuppen och höll på att packa, hjälp säger jag då... Allt för byn gänget skulle åka upp till Lycksele tidigt, så allt stök kring detta gjorde att min trötthet försvann och jag blev pigg som bara den.....
När jag blev ensam och det var fritt fram att släppa ut fantasin, så började jag på att inreda i mitt nytapetserade blåa kök.
Jag spikade upp lite tavlor och flyttade runt lite krukor, blommor, vaser och en massa tjorv här och var och alla dessa stenar som jag samlat på mig då jag har varit på semester.
Ja, jag älskar nämligen stenar och dom ligger lite här och var i huset. Men jag har så svårt att bestämma mig vart allt skall stå och jag vill att det skall se harmoniskt ut och fint.. Men efter nåt tag så blev jag rätt så nöjd i alla fall så nu är det mycket grönt och blått i vårt kök..
Kompostering, detta ord har jag nu hört i några dagar från min äldsta dotter Hanna. Hon har pratat varmt om detta då hon sagt - mamma nu har jag köpt en "komposteringsanordning" på Granngården. Och den skall visst vara såååå bra, så nu ska jag börja på att kompostera. För det här går inte längre med sophanteringen.... vi fyller ju en hel jädrans soptunna på en vecka......
Efter en god middag hos Hanna igår så frågade jag var hon hade denna fantastiska "kompostgrej" jag vill ju se den?
- Öh, i bilen står den, fortfarande... !
- I bilen !!?? men du kan väl inte kompostera i bilen ?
- Nä, det är klart, (dumgök), men för att börja med komposteringen så måste jag först fylla botten med GRENAR !!!
- Jaha ?
- Jovisst och för bara någon dag sedan var nästan all snö borta och nu, ja du ser ju, nu är det ju fullt av snö
och VAR HITTAR JAG GRENAR NU !!!???
- Jamen, se dig omkring min dotter, du har vidder av skog runt omkring dig, det är både tallar, granar, björkar och allt vad det är som finns ute i vår herres hage, så grenar hittar du säkert så du kan påbörja din kompostering....
Öhöhöhöhöh......fasiken också morsan, du har rätt........ Hjärnsläpp eller !!!! hi, hi.....(nu får jag säkert igen....)
Jag håller också på med sophantering, och så har jag en "kasa" bakom häcken...men jag ska införskaffa en riktig kompostgrej...
Innan jag började med denna sopsortering så stod man ju där vid sorteringen (vad fasen heter det..nåväl..) och skämdes med ett högrött ansikte då man hade med sig en massa kassar med en massa läskiga och äckliga förpackningar som man lagt i en enda röra. Men jag tröstade mig med att jag har ändock tagit mig hit med gegget. Och alla dessa öl och vinflaskkor som man samlat på sig månadsvis som jag stoppat undan nere i källaren och stängt in i ett rum som vi inte använder till nåt särskilt och rätt som det är har det varit överfullt.
Och då man har ryckt åt sig nån kasse från detta läskiga rum och tanken slagit mig, herregud har vi fått i oss allt detta. Ja, det kanske inte är så konstigt att man har bukhäng.....hi,hi
Nej, så en lördag tog jag mod till mig och tog några säckar in på affären och pantade, det tog en stund och pengar blev det, till lite mjölk och så och även så skänkte jag en slant till behövande....Sen bar det iväg till insamlingen med 3 stora sopsäckar full med diverse flaskor och krossat porslin och jag hoppades då att ingen skulle komma och se bedrövelsen. Vad ska folk tro ? Vilken slarver eller....
Men icke sa nicke, folk kom det och jag var inte ensam om detta fenomen såg jag.
Alla har ju jättemycket skräp, nja, inte dessa ordentliga "tanter" förståss, de är så ordentliga med sina väl urdiskade flaskor och burkar som blänker som bara den... Så jag tänkte, jag vill också bli så där ordentlig, så när vi for på Ikea sist, så inhandlade jag låder för sopsortering. Och det fungerar så bra....jag håller på att bli som dessa ordentliga tanter nu....
Fast jag har slarvat en gång, då jag inte hade fyllt upp soptunnan och man betalar ju en bra slant för sophämtning så jag tog bara och knöt ihop hela skiten istället och fyllde upp tunnan. Jag kände mig lat.... Usch och fy för mig....
Nej nog om detta nu.....
Nej nu ska jag sätta mig ner och lyssna och ta ut lite låtar för vi har lite spelningar på gång nu och det känns jätteroligt....Blueshälsningar från Berit....och ha en skön söndag...
Vin, 88 år och de grå och vuxen.....
Hej !
Häromdagen hade vi familjemiddag då min kära svärmor fyllde 88 år..
Ja tänk, 88 år, och hon är så vacker..
Ja, hon är så fin med alla dess rynkor i ansiktet...
Men ändå så har vi kvinnor liksom så svårt att ändå acceptera det här med åldrandet med sans och även om jag känner mig så klok..och lugn inför det, så finns den där "inte" acceptationen i maggropen. Jag tycker att åren går så fort, barnen är stora, ingen som kryper upp i min famn längre och somnar i min famn. Utan nu är det jag som kryper upp i min mans famn och vill ha tröst ibland och jag säger, HJÄLP....MÄ...(på svenska hjälp mig)... är jag verkligen vuxen nu ? Nä, jag tror inte det får jag till svar......
Skämt å sido....
Nej, släpp de gråa fria som obönhörligen sticker ut genom hårbotten, vita och grova som tallbarr, som liksom skrattar åt mig och säger - att här kommer vi upp igen Berit. Och där står jag på toaletten i ljusets sken och tittar och försöker dra bort.
Men tyvärr blir de bara fler och fler.
Eller när jag står där i badkaret och "vågar" mig på en posering naken framför spegeln och jag tittar på mig uppifrån och ner och kan konstatera och trösta mig själv med att säga mummlande, - Nåja, jag har ju fött tre barn och nån särskild extremt sportig typ är jag inte, så man kan inte förvänta sig för mycket så jag får ju vara nöjd med det jag ser......eller då jag har smygprövat dotterns stringtrosor, bara för att kolla hur jag ser ut och inser att nja, det här är inget för mig......utan hålla mig till de vanliga traditionella.
Den värsta chocken var väl då jag prövade min mans snickarbyxor och han är ju lång och reslig. Men jag ville testa byxorna ifall jag ska köpa några. Förståss var bena på tok för långa till mina pygmè ben men konstigt nog så kändes dom rätt så okej i midjan. Hjälp mä....säger jag igen, fniss...
Min mamma köpte mig ett par rediga korsettbyxor en gång, vita. - De hännan ha ja skicke efter i Wästgötakatalogen å dom var för liten. Men dom kanske passar åt dig och det är ju bra att ha när du ska vara fin, för de hännan dra in magan ordentligt. Tack snälla mamma sa jag, snällt men helförbannad.......
Nåväl...
Men det här med utssendet och allt är ganska intressant faktiskt.
Så fort det inte handlar om en själv, så kan man ge mycket kloka råd och ha uppfattningar till andra om deras utseende. Och man t e x kan säga så här om nån klagar över gråa hår eller hängbuk....-Nämen herregud, inte gör det nåt att du börjar bli så grå, låt det växa ut, för det är ju så jobbigt att färga om håret stup i kvarten.
Eller - Nämen herregud, inte gör det nåt att du har gått upp några kilon och att magen sväller ut extra mycket osv osv.....tänk på om du blir sjuk, då måste man ha nåt att ta av....Och jag ljuger inte, jag tycker oftast att alla är så fina men man är hårdast mot sig själv.....
Och själv så står man där på affären kanske nån dag efter på affärn och kollar vilken hårfärg man skall ta den här gången nu då till håret eller att man har handlat upp några 100 lappar på tidningar om olika bantningsrecept och drömmer om att man skall vara trådsmal, helst till midsommar...
Men jag kommer nog antagligen se ut som vanligt till midsommar. Och jag kommer att stryka omkring där ute i trädgården i mina boxershorts och svarta bh i sommarvärmen och få panik när man får oväntad främmande när man ligger där i solstolen, svettig och illröd utsvällande.
Då brukar det dyka upp nån som man inte väntat, kanske nån snygging och jag försöker att smidigt ta mig upp ur stolen och febrilt leta efter nå kläder som ligger inne i huset någonstans. Och jag liksom får backa hela tiden, för att inte visa mina skavanker. Helst av allt skulle man ju vilja skrika rakt ut och tokspringa in...
Jag vet...eftersom jag har råkat ut för det...en gång kom det en man, rätt så snygg som jag inte sett på ett tag och så ett besök av en hund...
När jag fick besök av en hund stod jag på huk och bökade i jorden, rätt som det var så är det något som trycks upp bak i baken och sniffar. Jag trodde jag skulle svimma då jag vände mig om, där stod en hund, med tungan hängande ut och tittade på mig. Gud vad jag sprang in....fort....
Nej man skall vara nöjd med sig själv faktiskt.
Tänk när man tittar i alla dessa tidningar på dessa vackra stjärnor som egentligen är kanske uppemot 70 år och ser ut som 30 år, på långt håll......
Det är sorgligt på nåt sätt, för vissa kan se rent hemska ut....
En del får ju så breda munnar och eller en helt rynkfri, åtstramad hud att de inte kan skratta normalt.
Även om dessa ser yngre ut, så ser man i ögonen och på händerna att de inte är så purunga som de vill vara...
Men visst, visst vore det väl kul att liksom försöka "fördröja" sitt åldrande, kanske ett snitt här och var, men till vilken nytta ? Jag skulle förmodligen aldrig våga och inte vilja heller.
Men det finns ju skönhetsoperationer som är nödvändiga att göra....
Nåväl, nog om detta nu....vill bara säga att jag är rätt nöjd med mig själv ändå med mina skavanker....
Vin ja, rött vin ska visst vara bra för hälsan och expterterna säger att ett glas om dan är bra för hjärtat, så det var ju positivt...
Men en del kan ju missuppfatta det här med ett glas vin då en vän berättade för mig om en som
plötsligt köpt hem en låda med vin och glad i hågen satte i sig glas på glas....
Det var ju så nyttigt för "kroppen", sa han. Jovisst var det nyttigt med ett glas, och inte tio glas...hm....
Ja, en del tar tillfället i akt på en gång....
Nej nu vankas det kaffe snart......skönt med rast nu en sån här grå dag och som min arbetskamrat nyss sa - man jävel äta ihjäl sig en sån här dag......
Hej då....
Vårkänslor, tupp och en ny tand...
Kuckeliku......ja, jag har haft lite torka i skrivandet, men jag har haft så mycket att göra och det spritter i hela kroppen nu, vårkänslorna är på topp med andra ord. Jag känner mig som en riktig "tupphöna" eller nåt sånt..
Jag har ju haft höns tidigare i många år och det var så häftigt då man skulle släppa ut dem för första gången efter en lång vinter i hönshuset. Då kände jag att nu är det vår......
Det är härliga minnen då jag minns att först så tittade tuppen försiktigt och nyfiket ut genom luckan och det var oftast alltid tuppen som gick först och kollade in läget i sin nyvanda miljö. Sen när det inte verkade vara någon fara så spratt tuppen ut i högsta hugg och hönorna efter. Tuppen gal och skrek och hönsen efter med utbredda vingar så det kunde vara ett otroligt kacklande där ute.... Och efter ett tag då tuppen började känna sig riktigt trygg burrade han upp sig och toksprang efter hönsen och satte på var och varannan i högsta hugg. Ja, stackars hönor, men så är det ju i hönsens värld. Och sen så blev det små söta kycklingar till slut om man hade tur...
En del av "gammhönsen" så kallade surhönorna kunde ligga i veckovis på sina ägg. De låg där och ruvade med stora ögon, tjurig, elak och man fick inte störa. Men äggen surnade ju till slut så de var ju bara till att kasta bort dem...
Jag fick den stora äran att en gång få vara med och bevittna en äggförlossningen. Det var fantastiskt att se hur den lilla kycklingen kämpade sig ut till slut....och jättesöta är dom...
Jag hade en liten kyckling en gång som hette "lillemannen" och han hade knappt några fjädrar och aldrig fick han några heller. Och han var mycket speciell förståss och inte levde han så länge heller. Jag hade honom i en låda där han gick fram och tillbaka och pickade på, men trots fjäderlösheten så verkade han ändock må bra i sin lilla värld....
En tupp hade vi också som hette Kalle. Han var en liten rödvit knubbig, vacker, klok och stridslysten tupp som var otroligt tam. Våra höns fick gå ute i det fria då och när man hade dörren öppen så hoppade han in och gick raka vägen in i köket där han stod och hoppade upp mot kylskåpet. Han visste att där fanns det gott i gott...och gott i gott fick han i stora lass.
Ostkrokar var hans farvorit så han var lik mig i den bemärkelsen. ..
En gång fick han ha dockkläder på sig då han blev skjutsat i dockvagen av Emma som en liten bäbis. Och tuppen tyckte att det var kul....
Nog om detta nu....
Köket är på god väg att bli färdigt nu, det ska upp lite nya bänkar och så är det tapetseringen kvar och det blev jättefint med det nya klickgolvet i grått.
Jag har i alla fall omsatt lite örtkryddor också som står på köksfönstret nu och som förhoppningsvis kommer att växa till sig så att jag kan anlägga den där vackra örtaträdgården i sommar.
Ja, det är mycket man vill göra i sommar men jag har bestämt mig för att åtminstonde försöka tänka realistiskt och göra en sak riktigt i alla fall...
Ganska morgonpigg känner jag mig faktiskt så härommorgonen gick jag upp jättetidigt och tänkte chocka mina väldigt extrema morgonpigga arbetskamrater, som brukar infinna sig på jobbet extremt tidigt. Så jag tänkte att nu jävlar ska här visas att jag också kan.....Så jag knatade till jobbet men jag kände mig lite för trött egentligen och jag kan ju vara lite småsur ibland och lättantändlig så mina arbetskamrater tycker nog att jag skall komma den vanliga tiden och låta dom vara ifred med sina invanda rutiner på morgonen, vad dom nu menar med det...hi,hi
Nog om detta nu.....
.
Nu kan jag le igen för jag har en ny blänkande, vit fin tand och det är så härligt att le igen utan att behöva skämmas över en ful tand i munnen. Jag skulle ha gjort det här för länge sedan, men min tandläkarskräck har satt stopp för detta...under en väldigt lång tid....
Nåväl, jag befann mig hos tandläkaren tidigt på morgonen och tårarna började rinna innan jag ens hunnit satt mig tillrätta i undersökningsstolen.
Under tiden jag fick bedövningssalvan så hade jag hunnit med tusen frågor om ifall det gör ont och hur länge det skulle ta att dra ut tanden och plötsligt så hade jag hunnit fått bedövningsspruta också, utan att märka det.
Sen så fortsatte jag att svammla och skaka och det kändes som om jag höll på att svimma eftersom jag inte andades normalt och vips så fick jag titta upp. Och då fick jag se en röd ful konstig rot mellan tandläkarens pekfinger och tumme.
Och jag hade inte känt någonting och jag grät och var tacksam över att det gått så fort och att tanden var ute och jag kände mig så duktig. Jag t o m sa til min tandläkare att jag älskade henne...
Förstår ni att jag är glad....
Hej då... nu är det slut på fikarasten...
Fortsättning på "stegräknarkvinnan"......
När Maggan och jag höll på att städa upp lite vid en korridor, då ser vi "stegräknarkvinnan" gå fram och tillbaka och hon går bara förbi oss, som i trans, med en slags konstig blick och säger då hon sveper förbi oss med sitt långa hår som slänger hit och dit - de ä bara te å röre på sä, om det ska bli nån effekt.
Ibland undrar jag om Maggan har börjat tagit intryck också, för hon berättade att igår hade hunden och hon delat på en liten bit med blodpudding, två små bitar med blodpudding hade hon ätit. Två bitar, herregud, jag skulle kunna vräka i mig 12 bitar.
Och dessutom igår sa Anneli att jag såg ut som en hedemorahöna och samma dag, på kvällen säger min man att jag börjar på att se ut som rena Sumobrottaren på armarna......va,va,va är e som händer.....
Tur att helgen närmar sig......så jag i lugn och ro får försöka smälta allt det här...
Fortsättning följer....
Anneli med stegräknaren....
Det är en liten röd apparat som hon sätter på byxlinningen och så fort hon vaknar och kliver ur sängen så sätter hon på sig den...
10 000 steg ska man gå varje dag och detta skall då göra att man går ner i vikt, säger hon med stirrig blick..
Men, men förutsättningen för denna viktnedgången är att man absolut inte får äta något som helst gott, inte ens på helgen, så några chips för min del (som hon älskar och vi handlade tillsammans igår och då köpte hon TVÅ CHIPSPÅSAR hm..hm ) blir det inte tal om nu.....
Inte nog med det, nu ligger hon även på vårat fikarum och krälar på golvet, upp och ner går magen.
Maggan och jag vi sitter med varsin kaffekopp och njuter av kaffetåren och tittar på denna svettiga människa..
och vi frågar Anneli hur det känns och hur det går ?
- Jag måste bejaka min kropp nu och tänka på min hälsa och istället för att sitta på soffan så kan vi alla gå fram och tillbaka i vårat fikarum istället säger hon....det blir mera steg då.....
-Jo det är klart säger Maggan, men jag tror jag går ut och tar mig lite "friskluft" ja istället.
Det känns som att du har blivit lite galen säger jag till Anneli och Maggan instämmer då hon kommer tillbaka från "luftfriskintaget" att det nog har snurrat runt nu ordentligt.......
Men skämt å sido, jag ska nog också skaffa mig en stegräknare, för det ger en liten sporre till bättre hälsa, man har lite bättre koll. Bara det inte går till överdrift....
Jag är nyklippt och nu säger Anneli att - Berit du ser ut som en hönan baki rumpan som jag har hemma....en hedemora ullhöna. Och för att vara lite snäll säger hon också, att den är gullig.......berit
Nä nu jävlar........
Hej då
Mycket har hänt.....
Men jag börjar med att för en vecka sedan ungefär blev vi inbjudna till Gisselgårdskolan på BLUES konsert.
Det var min son Per som i vanliga fall är hårdrockstrummis men som då skulle spela bas och Kjell Berg på gitarr, Anders Elf på trummor och Pauline Natanaelsson på sång. Pauline hade ett skolprojekt som handlade om just blues och vi och många fler var inbjudna till denna konsert.
Glada och förväntansfulla for vi då upp till Gisselgård och vi tänkte väl att konserten skulle hålla på i en timme eller så. Men icke sa nicke....Paulines föräldrar hade ordnat myspys så det blev en sjujäkla fest...Tack till dessa engagerande och härliga människor som ordnade allt detta !!!!! Tack, tack....
Nåväl, konserten var hur bra som helst och jag blir så stolt över min son Per, han är supermusikalisk, det svänger verkligen när han spelar. Sen är det då de andra duktiga musikerna som Kjell Berg som är superduktig på gitarr, Anders Elf på trummor, ja, han är otrolig, spelar tungt och svängigt och sen då den gulliga Pauline som sjöng blueslåtar med en sån inlevelse, skitbra helt enkelt.
Jag hoppas, hoppas att dom verkligen fortsätter med bandet, tränar, utvecklas tillsammans, får lite spelningar, för det är ju en morot till att de vill fortsätta. För det här bandet har stor potensial......
Så där satt vi alla på Gisselgård och njöt och rycktes med i bluesens musik till t ex låtar av Janis Joplin. Häftigt!!!
Och jag var siste man hem förståss och Marie.....typiskt mig......och så var det några till också....men jäkligt kul hade vi.....
Renoveringen av mitt kök går framåt, nu är golvet lagt........skitsnyggt...
Min man har stånkat, svettats, suttit nere i källaren och varit hysterisk för att måtten som han kapat till inte har stämt alla gånger.
Och jag har med min lenaste stämma försökt haft en "låg profil" med att langat hammare, skruv, kokat kaffe, öppnat kall öl och försökt varit så tyst jag nånsin kan. Men han har varit duktig, för han är en praktisk karl, men med kort stubin. Så helgen har varit hektisk för stackarn, först iväg tidigt på fredagmorgon upp till Lycksele med Allt för byn och sen hem igen på natten, så på lördagmorgon vid fem-tiden, var han hemma, trött och sliten och sen mattläggning.....
Dom är helt ortroliga alla i Allt för byn, vilket slit och jobb, de får verkligen jobba och allt gör de för att göra reklam för vår vackra by. Ja, de är otroliga.......
Hade ett snabbt besök av Jannike också i helgen, hörde hennes skrattande stämma i vardagsrummet då jag kom upp från källaren, härligt att träffa henne...
På fredagkväll var Kerstin hos mig, vi skulle ha lite mys och jag sov i stort sett hela kvällen på soffan, herregud, jag var så trött så jag var inge vidare sällskap. Men är man vänner så gör det inte så mycket, man är som man är.....
Tack för idag....hej då..
Herman....
Jag är faster till tre killar och det är Herman, Haqvin och Kent-Andres och så är det enda tjejen Lina och hon bor i Norge nu....
Det är mysiga killar o tjej och jag är så stolta över dom...och att vara faster är något väldigt speciellt.....
Och nu lider faster Berit över att Herman har brutet benet. Han åkte slalom uppe i Kullstabacken och ramlade så olyckligt att han bröt benet. Stackars liten....så faster måste inom en snar framtid åka hem till honom med nåt tröstande paket ......
Nåväl..
Jag har i allafall målat de sista köksluckorna nere i källaren till häftiga trumsolon. Min son Per kommer hem titt som tätt och tränar nere i musikrummet. Det är härligt tycker jag, det ska vara musik, liv och rörelse i huset ,då trivs jag..
Träffade "willebusen" på affären då han säger - men vad är det där för "gammeltant".....och pekade på mig.
Hanna stod och busflinade åt mig......jättekul tyckte jag hm, hm....
En stor, god semla har jag vräkt i mig ikväll, Per och Sara bjöd så det var bara till att dra på sig täckbyxorna och gå uppför Kullstabackarna med en mätt och trind mage..
Ja, allt går sin gilla gång....snart torsdagmorgon....
Gonatt...
O
Drömmar...hundmatsförsäljare...
Den ena drömmen roligare och tokigare än den andra.
Och en del drömmar vill man inte ens tala om eller våga berätta pga att de är för galna.
Inatt hade jag väldigt roligt tydligen eftersom jag vaknade och gapskrattade men jag kom inte ihåg vad jag drömde....
Min arbetskamrat Maggan berättade just för mig om en dröm hon haft inatt om Bosse där han arbetade som hundmatförsäljare. Han hade kommit hem till henne, knackat på dörren och erbjudit henne hundmat för en billig penning och han hade varit väldigt trevlig och tillmötesgående. Sedan fortsatte han vidare till alla hundägare....
Det kanske är ett jobb för honom om han blir arbetslös, tycker Maggan, för han var en otrolig försäljare, hi..hi....
Djur drömmer väl också.... för min "gammkatta" snarkade ofta och sov hårt och kroppen liksom rykte till så hon kanske drömde om en mus...
Nåväl, nåväl.... jag är väldigt trött idag, har liksom inte den rätta energin, tog väl antagligen ut mig igårkväll med målning och så i köket men jag vill få färdigt till Påsk......
Nej nu är det arbete som gäller.....
Hej så länge.
Nej här kan jag inte sitta och blogga, utan nu måste jag fortsätta arbeta....
Hej då från Berit
Inte glass, utan glas i stora lass...
Så tre kartonger har nu kommit hem med posten under veckans gång med diverse glas.
Så här hemma finns nu en rejäl uppsättning av diverse snygga ölglas...och tomtar också för den delen eftersom han samlar på det också.....
Nåväl.....
Återigen är det söndagkväll och jag kan bara konstatera att veckorna flyger iväg....men tiden går fort då man har roligt säger man ju...och jag har verkligen mycket att göra faktiskt, en det ena och än det andra och jag känner mig rätt så harmonisk...
Idag då jag gick ut på altanen och kastade bort julgranen som har stått där ute nu alldeles för länge så fick jag plötsligt ett sånt där lyckorus i magen. Allt kändes så underbart och härligt på nåt sätt och jag tror att det beror på att våren känns så nära nu.
Till och med "pojken" (katten) har vårkänslor, för han höll fullkomligt på att äta upp mig då han tog ett stadigt tag runt min vrist med sina tassar och började smånafsa. Men då åkte han ut fort på altan.......
Från lördag till söndag så hade jag mitt barnbarn här och då får jag var barnslig också.......
Vi skulle titta på melodifestivalen och då ville barnsliga "momma" hitta på lite extra spännande och mysigt.
Så på med pyjamas för oss alla och på med mysbelysning i sovrummet, och ner under täcket och sen så dukade jag upp en stor bricka med mycke, mycke gott på och där låg vi och smaskade och åt och tittade på tv:n.
Så "Willebusen" och jag somnade mätt och belåten ganska så fort medans "moffar" fortsatte att titta på film....
Klockan fem på morgonen vaknade jag av att två ögon tittade på mig och sa...."momma" ska vi kliva upp nu ?
Öhhhh.... lägg dig ner igen pojk, "momma" ä så trött, klocka ä bara fem på morran, sen så somnade vi om igen till nio. Härligt......
Det är så skönt på kvällarna nu eftersom jag har såna vårkänslor och då jag kryper ner under täcket och slår upp en massa böcker om trädgård och blommor och drömmer mig bort till sommaren........
Det är så härligt att drömma sig bort och planera om alla de vackra blommorna som jag skall sätta och om det frodiga trädgårdslandet som jag skall så och få smaka av......
Jag kan riktigt se dessa "brandgula" tremetersmorötterna som jag sått och som fullkomligt kommer att dominera hela trädgården med dess prakt som kommer att omges av dess fyrameters svajande dillkvistar och den vackra örtaträdgården där både mynta, oregano och allt vad det är växer och sprakar och som ska vara en fröjd för ögat eller de slingrande luktärtorna som växer utefter husväggen och upp mot skorsstenen.
Eller därute i mitt lilla växthus där det ska hänga saftiga knallröda tomater och gröna prunkande gurkor.
Och jag, ja, jag sitter under björken, solbrun i i skir luftig vit sommarklänning och luktar på alla de härliga sommardofterna som sticker i min näsa och dricker kall öl ur nån av de fina ölglasen och njuter helt avstressad.och lyssnar på fågelkvitter....
Visst låter det härligt men antagligen så sitter jag där i sommar med en förbränd grillad korv och ser nån liten morot här och där sticka upp ur trädgårdslandet och förhoppningsvis kanske luktärtorna har tagit sig nån centimeter upp ur en torr jord medans ogräset har tagit över och växer runt min örtagård och jag är svettig och dyngig för att jag har stånkat på med att försöka göra den där rabatten som jag inte hann med förra sommaren....men......men.....men.....
jag vet att jag kommer att vara jättenöjd och lycklig och dricka min kalla öl och må toppen i alla fall....
För visst är det härligt att ha drömmar, de är som en vitaminkick och innerst inne så vet man att det ändå inte blir som man tänkt sig riktigt även om det blir så lite ialla fall och det är det som är tjusningen att jag kommer att känna mig rätt så nöjd och må gott i alla fall.......
Hmmmmm ...hur kom jag in på det här nu då...ähh det spelar ingen roll, men gonatt....
Musik är glädje....
Fredagskvällen på centrum där vi hade konserten, var hur rolig som helst. Det var mycket folk som kom och lyssnade på oss, cirka 200 personer var där. Det känns mäktigt att få stå på en scen och se ut över människorna som sitter där och veta att de kommer för att lyssna på oss....häftigt!
Och så kan man känna sig trygg då man vet att Lars Amren (ljudkillen) sitter där ute och skruvar med ljudet och man kan bara slappna av och lita på att han fixar allt......Man behöver bara säga till om man vill ha lite mer på medhörningen eller vad det nu är, så fixar han till det...Härligt.
Sen så har man ju Mattias och Lennart som är super, de är så roliga.....
Eftersom jag är van att stå ensam att sjunga, så är det här nått nytt för mig att sjunga med andra och så är det nyttigt att jag får testa att sjunga lite annan musik också.
Blues och soul ligger ju mig varmt om hjärtat. Men som sagt, det är alltid nyttigt att få pröva nåt annat....
Nåväl...
På lördagkvällen fixade jag till Taco, så "Willebusen", mina tjejer och Sara och Gunnel var här då vi åt med god aptit. Sen så förflyttade vi oss till soffan där vi tittade på melodifestivalen. Det var jättekul att se Micke Ajax där bakom trummorna, han är skitduktig. Sen så satt jag där i soffan, resten av kvällen och tittade på film och sen så var det nattinatti.
Idag har jag varit på jobbet och tokstädat, jag var tvungen att ta igen de timmar jag tog ledigt i fredags, så det var bara att gå dit och gnida på....
Jag har inte så mycket mer att skriva om idag, utan jag skall umgås med familjen lite nu....
Gokväll
Tjurhumör, städning, kexchoklad på ryggen....
Då är det mysfrukost för hela slanten med gott kaffe....
Men mystiden led mot sitt slut ganska så fort då Bosse började trampa omkring här med diverse letningar av än det ena och än det andra. Allt för byn ska upp till Lycksele och showa ikväll så här hemma var det packning nu som gällde. Hårtrimmern hittades också till slut.....pust..... sen var det packat och färdigt och Allt för byn bussen gled in på Anders-olofsväg och hopp in i bussen med "gubben". Och sen det slutgiltiga, jag står på trappen och skriker och undrar om han har med sig det och det och om han har rene kalsipper med !!!!!
Herregud så jag håller på......och jag tänker på när vi två ska ut och spela, herregud vilken letning hit och dit det är då. Kolla tusen ggr att plånboken är med, notstället och det är en det ena och än det andra. Så när vi väl brukar komma oss ut genom dörren härifrån så brukar det vara Emma som undrar om vi har med oss allt.
Jag har räknat ut att det brukar ta ungefär en timme innan vi har kommit oss ut från Hammar`n, för ibland får vi vända om och oftast då när vi har stannat till på Statoil för tankning, ja då kommer vi på att vi har glömt nåt.
Jag minns en gång då Bosse skulle iväg med Elmos och spela, då hade han glömt nåt och då fick jag sätta mig i bilen och åka till Bispgården för som tur var hade de inte hunnit längre och det gick fortare för mig att fara dit än för dom att vända och fara tillbaka hit eftersom de hade släpvagnen påkopplad.
Herregud vad många roliga spelminnen jag har, rätt tokiga grejor faktiskt som jag måste skriva ner senare...
Nej jag måste bara skriva ner en grej som jag kom på nu....
Vi i Bluesbandet hade varit och spelat, vi skulle sova över på hotell och Bosse och jag hade ett eget rum. På natten vaknar jag av att han kliver upp, han passerar min säng och på ryggen ser jag en
stor chokladkaka som sitter fast på hans rygg. Jag säger inte mycket mer än - hörru, du har en chokladkaka som sitter fast på ryggen....Hoppsan får jag till svar....
Jag skäms lite då jag tänker på städpersonalen, vad ska de ha trott när både kudde och lakan är bruna. Jag hoppas de förstod......
Nåväl....
Eftersom jag börjar på att känna mig ganska så pigg nu så är det full speed, så nu jäklar har jag börjat på att städa lite men nu var jag tvungen att ta en liten paus....för jag blev lite suris när jag upptäckte en massa skäggrester som låg på köksbänken och en massa snuspapper tillsammans med några kronor och en massa annat dorj som låg i en hög.... Nåväl, nåväl....det är bara att bita ihop.
Igår var jag som ett trotsigt barn, jag vägrade helt enkelt göra middag, jag tjurlåg och läste till framemot sex-tiden. Magen kurrade, ja, jag var med andra ord jäkligt hungrig. Men eftersom jag hade en tjurdag, så tänkte jag skam den som ger sig. Jag ville se om det möjligen kunde vara nån av de som var här ,som möjligtvis kunde tänka sig att börja med middan. Jag tjurade på, inget hände till sist sa jag - jag hoppas det blir nån mat här i huset innan Lets dance börjar på tv:n. Pers tjej tittade in i sovrummet och sa till slut - öh, tänkte ni äta nåt idag ? - Jo det hade jag tänkt, men idag gör jag ingen mat, för jag har ingen lust, så det så.....
Sen blev det matlagning av i köket och jag låg kvar i sängen och läste, sen var det bara till att kliva upp sent om sider till ett dukat bord. Efter måltiden tackade jag för maten, rapade och sa - jag kommer inte att diska heller idag, så det så.....
Nu ska jag fortsätta städa. Sen ska jag åka och handla nåt gott till ikväll, för då ska min "willebus" (barnbarn) vara här hos mig och sova över och vi ska ha så mysigt så....
Hej så länge....
Jannike och jag på efterfest.....
Puss, puss på dig Jannike.........
Ja, så här såg vi då ut, vi vänner, framåt småtimmarna på efterfesten som hölls för Allt för byn på deras sista uppträdande på Intiman.
Festen hölls på på Engelen, där vi åt och drack gott och fnittrade åt det mesta och hm .... jag pratade kanske lite väl mycket .....men, men...
Men vi hade jätteroligt och festen slutade nog inte förrän tidiga morgonen. .....
Men vad gör det om hundra år..... Nej, man ska glädjas och kunna ta för sig av livet ibland och bara njuta och ha riktigt kul, för det hade vi ........ mera bilder kommer sen....hi, hi...
Gonatt !
(Southern comfort hjälper mot "gammelkua"
Igårkväll fick jag verkligen panik, slem fulla bröstet och jag hostade och hostade och satte i mig 30 extra halstabletter, kokade upp vatten med honung i, drack och brände tungan.
Inget hjälpte speciellt och då kom jag på att nu jävlar är det dags för en Southern comfort.....
Upp med vitrinskåpet, ut med flaskan och det fanns att det så pass räckte till ett snapsglas och jag fullkomligen hällde i mig det i ett slafs. Ahhhhh, gott och det rusade upp snabbt i min feberskalle på direkten och jag kraxade upp mig lite och fick en väldans basröst
- De hänne satt gott åt halsen dä, sa jag till min man som hade nickat till lite i soffan. Han hoppade upp av rena förskräckelsen och jag såg i hans ögon vad han tänkte att nej, nej här som det har varit så tyst och lugnt nu länge..... Men tji fick han.......Nej, här ska nu diskutteras, vridas och vändas på allt, här ska vi nu komma igång med köket igen som jag så ivrigt började måla då han var i Sthlm och som nu legat i träde (heter det så, träde, konstigt), Nåväl, men....
det var synd bara att det endast fanns kvar några droppar i flaskan annars har jag nog satt i mig ett par till och svävat på rosa moln ett tag, men,men man kan ju inte få allt....
Men rösten hade jag fått igång någorlunda och jag pratade som aldrig förr, med den väldiga basstämman.
Det kändes väldigt skönt att få känna sig "karig" ett tag. Jag gick igenom Ikea katalogen med min man med bilder på diverse olika köksbänkar på skåp hit och dit. Färgnyanser hit och dit, gardintyger, tallrikar och allt vad det nu finns i denna katalog. - Detta är viktigt för mig att vi nu snart kommer igång med köket igen så fort jag blivit frisk så det i alla fall blir färdigt till påsken då vi får främmande. Och innan sommaren vill jag ju ha i ordning toan också någorlunda, för nu är jag jäkligt less på den här ålderdomligheten, jag vill ha lite modernt och lättstädat omkring mig, så det så.
Och jag pratade såååååå mycket till en trött man så att min röst försvann igen----
Senare på kvällen kom min son och piggade upp oss med semlor och jag fullkomligen vräkte i mig, jättefort för det var så fantastiskt gott.
Sen så fick jag ångest och slängde ner mig på sängen och läste diverse bantnigsmatsedlar och där fanns bland annat en semla gjord på GI- recept och den såg ganska så smarrig ut.
I morse satte jag ytterligare i mig en, för någon hade gömt den bakom äggpaketet i kylen och inte kunde jag hålla mig inte, nähä den försvann fort.
Med posten ldag kom en katalog från Ellos, plus collection och det är verkligen fina kläder däri. Men jag har ju lovat mig själv att till den här sommaren ska jag ha storlek 40. Tänk om man nån gång kunde ge upp och tycka om sin kropp som den är , för de senaste 15 åren har jag hållit på så här nu. Visst har jag lyckats gått ner några kilon men ändå...Men man skall tycka om sig själv och njuta av livet istället och inte bry sig egentligen om alla dessa perfekta kroppar som man ständigt matas med från media.
Men ändå, tänk storlek 40 hm....men nog vill jag ha en semla till innan jag börjar med mina försakningar av godsaker. Men en liten tröst i allt så är jag faktiskt ingen godisgris och det har jag aldrig varit, jag köper aldrig godis (nästan) men det finns en sak som jag har en väldans svaghet för (förresten två ) och det är ostkrokar och chokladröra.
Ibland får jag ett tokskav, väldigt sällan, men det händer och då blandar jag choklad, grädde och socker och detta rör jag ihop till en smet men det får inte bli för tjockt och det får inte bli för mycket av mörk chokladsmak, utan alldeles lagomt. Och den här att röra till lagomheten har jag lärt mig efter årens gång och det brukar bli perfekt....
Detta konststycke fick jag i tidig ålder lära mig av min mamma då hon sa - chokladröra jänte, de ä na gott dä och hon hade helt rätt, min käre moder. De ä verkligen gott och denna "smarrighet" har jag fört vidare till mina barn och mitt barnbarn.....
Nåväl, när jag har ätit en halv kopp, inge mera, så känner jag mig lagomt äcklig och tillfredsställd.
Jag har ibland försökt att bara ta en sked i taget för att liksom dra ut på det goda och då har jag stoppat undan röran i kylen.....
Men det blir så jobbigt att behöva kuta upp från soffan stup i kvarten och ut till köket, upp med kylskåpet och in med en sked i munnen och tillbaka till soffan eller vad jag håller på med och sen gå och tråna efter mera, ut i köket igen...Nä det är lika bra att sätta i sig det på en gång, så är det gjort...
Nåväl, idag så känner jag mig i alla fall mycket bättre men inte så bra att jag kan gå på jobbet ännu så jag kommer att stanna hemma från jobbet hela veckan.
Men "gammelkua" (som min pianist Lennart kallar mig) sött smeknamn va !!!! börjar i alla fall känna sig mycket friskare......
Gomiddag
Feberfrossa...
På söndagmorgonen vaknade jag av en otrolig svedande värk mitt i bröstet, rösten började bli hes och jag kände mig lite yr i bollen och jag förstod att nu är det nån slag influensa på gång.
Men jag masade mig iväg trots allt till träningen mitt på dan då vi övade in lite nya låtar, men jag blev allt sämre och på kvällen kom då feberfrossan...
Så jag fick jag lov att sjukskriva mig och jag har nu legat den mesta tiden och jag har druckit honungsvatten, käkat en massa apelsiner, och sugit på en massa extra starka halstabletter och kollat på massor av tv film och sovit där emellan.
Nu var jag alldeles stel i kroppen så det var nödvändigt att kliva upp och röra på mig lite och även orka med ett litet blogginlägg.
Idag kan jag knappt prata, försökte säga godmorgon till Emma men jag lät ungefär som en whiskycigarrrökande hundraårgammal gumma. Jag blev rädd för mig själv.....
Behöver lite tröst nu, någon som stoppar om mig och ynkar för mig lite känner jag....
Min käre make var ju sjuk förra veckan och herregud vad ynkligt ! Ja, det finns inget ynkligare än när en karl är sjuk. Jag skickade ett sms från jobbet till honom där jag skrev - jag förstår mycket väl att du är jättesjuk men du måste kanske ändock försöka ta dig ner i pannrummet och elda för det är så kallt ute och elen är väldigt dyr. Men han orkade inte......
Och nu när jag är sjuk så har jag heller inte orkat tagit mig ner i pannrummet och eldat, så jag är precis lika ynklig jag.....
Hej då....
