beritdolores

Hej !
Häromdagen hade vi familjemiddag då min kära svärmor fyllde 88 år..
Ja tänk, 88 år, och hon är så vacker..
Ja, hon är så fin med alla dess rynkor i ansiktet...
Men ändå så har vi kvinnor liksom så svårt  att ändå  acceptera det här med åldrandet med sans och även om jag känner mig så klok..och lugn inför det, så finns den där "inte" acceptationen i maggropen. Jag tycker att åren går så fort, barnen är stora, ingen som kryper upp i min famn längre och somnar i min famn. Utan nu är det jag som kryper upp i min mans famn och vill ha tröst ibland  och jag säger, HJÄLP....MÄ...(på svenska hjälp mig)... är jag verkligen vuxen nu ? Nä, jag tror inte det får jag till svar......
Skämt å sido....

Nej, släpp de gråa fria som obönhörligen sticker ut genom hårbotten, vita och grova som tallbarr, som liksom skrattar åt mig och säger - att här kommer vi upp igen Berit. Och där står jag på toaletten i ljusets sken och tittar och försöker dra bort.
Men tyvärr blir de bara fler och fler.
Eller när jag står där i badkaret och "vågar" mig på en posering naken framför spegeln och jag tittar på mig uppifrån och ner och kan konstatera och trösta mig själv med att säga mummlande, - Nåja, jag har ju fött tre barn och nån särskild extremt sportig typ är jag inte, så man kan inte förvänta sig för mycket så jag får ju vara nöjd med det jag ser......eller då jag har smygprövat dotterns stringtrosor, bara för att kolla hur jag ser ut och inser att nja, det här är inget för mig......utan hålla mig till de vanliga traditionella.
Den värsta chocken var väl då jag prövade  min mans snickarbyxor och han är ju lång och reslig. Men jag ville testa byxorna ifall jag ska köpa några. Förståss var bena på tok för långa till mina pygmè ben men konstigt nog så kändes dom rätt så okej i midjan. Hjälp mä....säger jag igen, fniss...
Min mamma köpte mig ett par rediga korsettbyxor en gång, vita. -  De hännan ha ja skicke efter i Wästgötakatalogen å dom var för liten. Men dom kanske passar åt dig och det är ju bra att ha när du ska vara fin, för de hännan dra in magan ordentligt. Tack snälla mamma sa jag, snällt men helförbannad.......
Nåväl...
Men det här med utssendet och allt är ganska intressant faktiskt. 
Så fort det inte handlar om en själv, så kan man ge mycket kloka råd och ha uppfattningar till andra om deras utseende.  Och  man t e x kan säga så här om nån klagar över gråa hår eller hängbuk....-Nämen herregud, inte gör det nåt  att du börjar bli så grå, låt det växa ut, för det är ju så jobbigt att färga om håret stup i kvarten.
 Eller -  Nämen herregud, inte gör det nåt att du har gått upp några kilon och att magen sväller ut extra mycket osv osv.....tänk på om du blir sjuk, då måste man ha nåt att ta av....Och jag ljuger inte, jag tycker oftast att alla är så fina men man är hårdast mot sig själv.....
Och själv så står man där på affären kanske nån dag efter på affärn och kollar vilken hårfärg man skall ta den här gången nu då till håret eller att man har handlat upp några 100 lappar på tidningar om olika bantningsrecept och drömmer om att man skall vara trådsmal, helst till midsommar...
Men jag kommer nog antagligen se ut som vanligt till midsommar. Och jag kommer att stryka omkring där ute i trädgården i mina boxershorts och svarta bh i sommarvärmen och få panik när man får oväntad främmande när man ligger där i  solstolen, svettig och illröd utsvällande.
Då brukar det dyka upp nån som man inte väntat, kanske nån snygging och  jag försöker att smidigt ta mig  upp ur stolen och febrilt leta efter nå kläder som ligger inne i huset någonstans.  Och jag liksom får backa hela tiden, för att inte visa mina skavanker. Helst av allt skulle man ju vilja skrika rakt ut och tokspringa in...
Jag vet...eftersom jag har råkat ut för det...en gång kom det en man, rätt så snygg som jag inte sett på ett tag och så ett besök av en hund...
När jag fick besök av en hund stod jag på huk och bökade i jorden, rätt som det var så är det något som trycks upp bak i baken och sniffar. Jag trodde jag skulle svimma då jag vände mig om, där stod en hund, med tungan hängande ut och tittade på mig. Gud vad jag sprang in....fort....

Nej man skall vara nöjd med sig själv faktiskt.
Tänk när man tittar i alla dessa tidningar på dessa vackra stjärnor som egentligen är kanske uppemot 70 år och ser ut som 30 år, på långt håll......
Det är sorgligt på nåt sätt, för vissa kan se rent hemska ut....
En del får ju så breda munnar och eller en helt rynkfri, åtstramad hud att de inte kan skratta normalt.
Även om dessa ser yngre ut, så ser man i ögonen och på händerna att de inte är så purunga som de vill vara...

Men visst, visst vore det väl kul att liksom försöka "fördröja" sitt åldrande, kanske ett snitt här och var, men till vilken nytta ?  Jag skulle förmodligen aldrig våga och inte vilja heller.
Men det finns ju skönhetsoperationer som är nödvändiga att göra....
Nåväl, nog om detta nu....vill bara säga att jag är rätt nöjd med mig själv ändå med mina skavanker....


Vin ja, rött vin ska visst vara bra för hälsan och expterterna säger att ett glas om dan är bra för hjärtat, så det var ju positivt...
Men en del kan ju missuppfatta det här med ett glas vin då en vän berättade för mig om en som 
plötsligt köpt hem en låda med vin och glad i hågen satte i sig glas på glas....
Det var ju så nyttigt för "kroppen", sa han.  Jovisst var det nyttigt med ett glas, och inte tio glas...hm....
Ja, en del tar tillfället i akt på en gång....
Nej nu vankas det kaffe snart......skönt med rast  nu en sån här grå dag och som min arbetskamrat nyss sa -  man jävel äta ihjäl sig en sån här dag......
Hej då....