beritdolores

Igårkväll fick jag verkligen panik, slem fulla bröstet och jag hostade och hostade och satte i mig 30 extra halstabletter, kokade upp vatten med honung i, drack och brände tungan.
Inget hjälpte speciellt och då kom jag på att nu jävlar är det dags för en Southern comfort.....
Upp med vitrinskåpet, ut med flaskan och det fanns att det så pass räckte till ett snapsglas och jag fullkomligen hällde i mig det i ett slafs.  Ahhhhh, gott och det rusade upp snabbt i min feberskalle på direkten och jag kraxade upp mig lite och fick en väldans basröst
- De hänne satt gott åt halsen dä, sa jag till min man som hade nickat till lite i soffan. Han hoppade upp av rena förskräckelsen och jag såg i hans ögon  vad han tänkte att nej, nej  här som det har varit så tyst och lugnt nu länge..... Men tji fick han.......Nej, här ska nu diskutteras, vridas och vändas på allt, här ska vi nu komma igång med köket igen som jag så ivrigt började måla då han var i Sthlm och som nu legat i träde (heter det så, träde, konstigt), Nåväl, men....
det var synd bara att det endast fanns kvar några droppar i flaskan annars har jag nog satt i mig ett par till och svävat på rosa moln ett  tag, men,men man kan ju inte få allt....
Men rösten hade jag fått igång någorlunda och jag pratade som aldrig förr, med den väldiga basstämman.
Det kändes väldigt skönt att få känna sig "karig" ett tag. Jag gick igenom Ikea katalogen med min man med bilder på diverse olika köksbänkar på skåp hit och dit. Färgnyanser hit och dit, gardintyger, tallrikar och allt vad det nu finns i denna katalog. - Detta är viktigt för mig att vi nu snart kommer igång med köket igen så fort jag blivit frisk så det i alla fall blir färdigt till påsken då vi får främmande.  Och innan sommaren vill jag ju ha i ordning toan också någorlunda,  för nu är jag jäkligt less på den här ålderdomligheten, jag vill ha lite modernt och lättstädat omkring mig, så det så.
Och jag pratade såååååå mycket till en trött man så att min röst försvann igen----
Senare på kvällen kom min son och piggade upp oss med semlor och jag fullkomligen vräkte i mig, jättefort för det var så fantastiskt gott. 
Sen så fick jag ångest och slängde ner mig på sängen och läste diverse bantnigsmatsedlar och där fanns bland annat en semla gjord på GI- recept och den såg ganska så smarrig ut.
I morse satte jag ytterligare i mig en, för någon hade gömt den bakom äggpaketet i kylen och inte kunde jag hålla mig inte, nähä den försvann fort. 
Med  posten ldag kom en katalog från Ellos, plus collection och det är verkligen fina kläder däri. Men jag har ju lovat mig själv att till den här sommaren ska jag ha storlek 40. Tänk om man nån gång kunde ge upp och tycka om sin kropp som den är , för de senaste 15 åren har jag hållit på så här nu.  Visst har jag lyckats gått ner några kilon men ändå...Men man skall tycka om sig  själv och njuta av livet istället och inte bry sig egentligen om alla dessa perfekta kroppar som man ständigt matas med från media.
Men ändå, tänk storlek 40 hm....men nog vill jag ha en semla till innan jag börjar med mina försakningar av godsaker.  Men en liten tröst i allt så är jag faktiskt ingen godisgris och det har jag aldrig varit, jag köper aldrig godis (nästan) men det finns en sak som jag har en väldans svaghet för (förresten två ) och det är ostkrokar och chokladröra.
Ibland får jag ett tokskav, väldigt sällan, men det händer och då blandar jag choklad, grädde och socker och detta rör jag ihop till en smet men det får inte bli för tjockt och det får inte bli för mycket av mörk chokladsmak, utan alldeles lagomt. Och den här att röra till lagomheten har jag lärt mig efter årens gång och det brukar bli perfekt....
Detta konststycke fick jag i tidig ålder lära mig av min mamma  då hon sa - chokladröra jänte, de ä na gott dä och hon hade helt rätt, min käre moder. De ä verkligen gott och  denna "smarrighet"  har jag fört vidare till mina barn och mitt  barnbarn.....
Nåväl, när jag har ätit en halv kopp, inge mera,  så känner jag mig lagomt äcklig och tillfredsställd.
Jag har ibland försökt att bara ta en sked i taget för att liksom dra ut på det goda och då har jag stoppat undan röran i kylen.....
Men det blir så jobbigt att behöva kuta upp från soffan stup i kvarten och ut till köket, upp med kylskåpet och in med en sked  i munnen och tillbaka till soffan eller vad jag håller på med och sen gå och  tråna efter mera, ut i köket igen...Nä det är lika bra att sätta i sig det på en gång, så är det gjort...
Nåväl, idag så känner jag mig i alla fall mycket bättre  men inte så bra att jag kan gå på jobbet ännu så jag kommer att stanna hemma från jobbet hela veckan.
Men "gammelkua" (som min pianist Lennart kallar mig) sött smeknamn va !!!! börjar  i alla fall känna sig mycket friskare......
Gomiddag