beritdolores

Nu skulle jag verkligen umgås med mig själv....och kunde jag ha nåt bättre sällskap än mig själv, nä...allt jag tänkte jag skulle hinna med den här lördagen, sa jag ja till, det var ingen som sa nä......
Så jag steg in i Allt för byn bussen vid tre-draget på lördag eftermiddag och jag  lämnade mina gäster hemma......
då jag sa, att nu får ni klara er själva, jag ska följa med in till stan, bo på hotell och umgås med mig själv.......... 
Mina gäster hade i och för sig annat inplanerat på kvällen, så direkt synd om dem var det inte, så något dåligt samvete hade jag inte.... Så hej då, vi syns imorgon eftermiddag sa jag innan jag slängde igen dörren...
Väl framme i stan, så rusade jag upp på hotellrummet, slängde mig på sängen och sträckte ut mig, andades ut och det kändes så sköööönt.....Vädret var vackert, ska vi gå ut sa jag, - absolut Berit och så bar det ut, då jag sakta gick genom stan....

För ett tag sedan satt jag och kollade på ett tv- program som handlade om människor som hade olika psykiska sjukdomar...Bl.a så var det en kvinna som hade social fobi då hon kunde sitta inne i dagar och verkligen ha stark ångest över att bara gå till affären och handla. Hon hade svårt att möta folk då hon fick för sig att alla tittade på henne, konstigt. 
En annan söt tjej hade en konstig uppfattning om sitt utseende då hon hade för sig att hennes ansikte var fult och vanställt. Så största delen av dagen gick ut på att försöka måla och dölja sina trodda skavanker. Ja, det var sorgligt att höra deras berättelser... Så fruktansvärt.....
Och det var detta som dök upp i min skalle, där jag gick genom stan......
Mötte jag en person så funderade jag på att kanske just den här människan som jag möter nu har haft en väldigt jobbig dag med ångest och allt vad det innebär.  Några såg otroligt säkra ut, var det bara en fasad ???

Och så tänkte jag på mig själv, hur är jag då????
Nja, jag är ganska ynklig, jag har cellskräck ,så att låsa offentliga toaletter gör jag inte och inte åker jag hiss... 
Kanske jag fick cellskräck  då jag höll på att drunkna en gång i tonåren.... Och hur har jag egentligen hanterat min ångest för detta ?
Nja, egentligen ingenting har jag gjort åt saken, utan jag har vant mig vid att kissa på offentliga toaletter, utan att låsa dörren. Jag har vant mig vid att nån rycker upp dörren  där jag sitter. Händer det så säger jag bara tja, här sitter jag med dörren olåst, för att jag har cellskräck...rakt och ärligt rakt ut.......

Tänkte också på den här vanliga frasen man säger då man möter nån man känner och vi frågar ju alla samma sak -  hur är det med dig då ?
Och vad svarar man - Jo, det är väl bra, även om det kanske är piss....
En gång testade jag det här, då jag fick den här frågan på hur jag mådde och jag sa, - Nja, det är väl inget vidare faktiskt  idag.  Och jag började djupare att förklara hur jag kände och så.
Men personen i fråga hade inte tid att lyssna på mitt surr, utan skruvade på sig och ville bara iväg...Så är vi många, vi har inte tid, vi är stressade och på väg till nåt annat........

Nåväl, efter några veckors egenplågande av förbjuden frukt, att inte få äta en smörgås, (som jag älskar),  inte få äta potatis, ris eller pasta utan mest bara grönsaker, som är gott...och mycket ägg, och  det är ju lite trist att i i längden  avhålla sig från allt det här.... goda.......det blir så jäkla trist.... GI-metod, blääää så tråkigt, åtminstonde de fyra första veckorna...

Och  plötsligt där jag går  i solskenet, så blir jag så otroligt sugen på en glass. Så jag frågar mig om jag inte vill ha en god glass....Och va fan Berit, klart du ska ha en glassjävel, skit i GI- idag....så en glass blev det....
Och sen så blev det en tunnbrödsrulle också....
På  hotellrummet igen vilade jag en stund..sen så tyckte jag att ostkrokspåsen skulle fram som jag packat med mig och så tyckte jag även att en god öl till detta skulle vara smaskigt.......smaskens....Så ett kilo gick jag upp direkt efter 2 kilos nedgång efter 2 vekor, fy fan....

Efter tv-tittande på körslaget som var fantastiskt så var det dags att klä mig och sminka upp mig till kvällens sena middag med min man efter föreställningen.
Men tyvärr så hade jag glömt allt vad smink var, hemma, typiskt. Men "gubbsen" har ju alla en liten sminkväska. Så jag lånade allt som jag behövde av min man och det var en konstig känsla när jag frågade - Hörru, tror du att jag kan få låna lite smink av dig ?????
Dock läppstiftet fick jag låna av Tobbe.....för nåt sånt hade inte min man.....hi, hi... 
Så allt ordnade sig till slut, kvällen blev skojig och sen....
Hej då...