Jag hade tänkt skriva om premiären...
Ja, här sitter jag och funderar över livet och dess mening, känner mig sorgsen och funderar varför livet kan vara så konstigt orättvist...
Varför vissa knappt lever en dag förrän de är borta, några får leva några år, andra lite längre och andra tills dom är jättegamla. Tyvärr får vi inget svar på det, inte ännu i alla fall.... Och ingenting kan man göra åt saken, ingenting....
Jag sitter och tänker på mina närmaste, på min egen existens och inser ännu mera, vad livet är skört och så kort och att det när som helst, bara på sekunder kan ta slut...
Nej, man måste försöka fånga dagen, glädjas med andra, slösa med uppmuntran, var positiva mot varandra, skratta.....,
Visst låter det enkelt, för livet är förbaske mig inte lätt, men man kan ju försöka...
Igårkväll när mitt barnbarn hade varit hos mig och skulle hem och jag kramade om honom, så sa han spontant - Momma jag älskar dig....... Det är det finaste jag har hört, det är verklig lycka.......
Godnatt !!
Bara några dagar kvar...
Hjälp ! nu är det bara några dagar kvar tills den andra showen med, Allt för byn har sin premiär....
Och vi ligger verkligen i hårdträning, då vi börjar klockan nio på morgonen till sena eftermiddagen.
Det är mycket som skall klaffa där bakom scenen...Alla klädombyten som man skall hinna med på nån minut och man skall verkligen vara fokuserad på det man gör, hur och när och var och allt vad det är, ja, detta tar verkligen på energin...
Jag har skrattat denna dag, så jag har ont i magmusklerna, för det händer så mycket tokigt, som egentligen inte ska hända, men som händer ändå......Som idag, mitt i ett nummer, plötsligt utan förvarning, så ramlar mina stortuttar ut bara så där utan vidare, då är det svårt att hålla sig för skratt...Ja, det händer mycket skoj....
Min storebror med familj är här nu på sportlov och dom är ju bara upp en gång om året. Så jag hinner liksom inte med att umgås med dom som jag vill...Men lite har vi träffats och de förstår ju att jag har fullt upp nu och att det är som det är just nu. Jag får ta igen det en annan gång. Vi får väl fara ner till dom och umgås riktigt framöver istället..
Som ikväll var vi alla bjudna på middag till Ann och Ulf på middag, men Bosse och jag orkade inte komma, det blev för sent innan vi kom hem och det känns ju lite tråkigt. Men jag hoppas det blir en annan gång istället. Min bror med familj hade i alla fall fått ätit en väldigt god middag hos dem..
Nåväl, håll tummarna nu, för Lördagen......
Vi hörs igen nästa vecka, för nu kommer jag inte hinna skriva nåt på bloggen förrän premiären är över...fast kanske också, jag kan ju ta med mig min bärbara. så man vet aldrig...
Hej och kram från mig...
Telefonkö, väntar.....
Först är det "tändran" och tandläkaren som jag har suttit och skakat tänder och varit rädd inför, och nu är det "nåssan" som oroar en...
Hur kan man egentligen ha så mycket snor ? Att det inte sipprar ut i porerna, eller ur öronen, jag fattar ingenting....
Nåväl, nåväl, nåt måste i varje fall göras....kön är lång, åtta minuter har jag nu suttit här i telefonkön...
Skönt att det äntligen är fredag och ikväll blir det mys i soffan efter träning. Först en dusch, sen på med flanellpyjamasen, sen utsträckning i soffan och sen i med lite vin, god ost och en skål med ostkrokar. .Jag känner redan nu hur skönt det kommer att bli...
Nu är det 4 minuter kvar tills jag får tala med någon om min nästäppa...
Sitter och funderar på middagsmaten, vad farao ska man hitta på...Biff vore ju inte så tokigt...
1 minut kvar nu......hm......nys...
Bara sekunder kvar nu......hm.......
Det kurrar i magen, jag är så jäkla fikasugen.....
Sekunderna har gått......hm.......
Oj, vad det kurrar i magen.....kniiip
10,9,8 ,7,6,5,4,3,2,1, nu...........hm......................
Japp, nu har jag talat med en sköterska och rådet var nu i första läget att jag i några dagar ska ta näsdroppar med lite cortison och testa clarityn om det eventuellt är nån sorts allergi jag har fått.. Annars får jag komma till doktorn...
Nej, nu jäklar ska jag snyta mig och fika...
Ha en skön helg.....
Min tillvaro, just nu....
Dessutom så är jag jättesnorig för jämnan, det går liksom aldrig riktigt över..
Jag köpte den eteriska vita blomman för ett litet tag sedan och den är jättestark, så man behöver bara en pytte, pytteliten droppe som man kan dutta lite här och var och i mitt fall nu då, i näsan..... Flaskan står på nattduksbordet, och jag "duttar" lite då och då i näsan, stoppar in fingret i snornäsan min och vrider om. Och för en stund så lättar det upp...det blir fria luftvägar... Sen så vaknar jag till på nattkröken av att det formligen droppar ur näshålorna. Skitjobbigt !!!
Jag hoppas i varje fall att jag blir lite bättre i näsan, innan Allt för byn har sin premiär i stan...
Huvvaligen, det kör till i magen då jag tänker på premiären. Det är liksom, ja, som en nervpirrsroligrädsla i magen....då jag undrar hur allt skall gå. Det kommer verkligen att bli spännande.....
Nåväl, nåväl, jag har varit uppe sen halvfem i morse, då jag började mitt jobb klockan halvsex.
Japp, jag börjar så tidigt nu, eftersom vi har repetioner nästan varje kväll.
Och jag är så previligerad nu, att jag kan bestämma lite över min arbetstid och eftersom jag börjar så tidigt så kan jag sluta tidigare. Då jag får lite mera tid på eftermiddag till att vila, tvätta, fixa käk och sånt som hör vardagen till.
Och sen klockan sex, så bär det iväg på repetionerna ...
Men allt är värt detta besvär, för det är så vansinnigt roligt och kreativt och härligt på nåt sätt....
Och eftersom tiden går så fort, så försöker jag att bara "ta till mig" av allt detta roliga. För vips, så är allt över och allt blir "normalt" igen...För så är det, tillvaron kan ju inte vara så här jämt....
Så jag försöker säga till mig själv i spegeln lite då och då, att " ta för dig Berit" av detta nu, och njut och lev för stunden...
Gör det bästa av detta, fast det kan kännas lite tröttsamt också.....
Och ta för mig, det gör jag, jag skiter just nu i, ifall det är lite rörigt hemma, för vad gör det om hundra år ?????
Ja, nu har jag skrivit av mig lite och jag känner att ögonlocken känns lite tunga, jag BÖR gå och lägga mig, fast jag har egentligen ingen lust....
Men, men klockan ringer halvfem i morgon och då måste snorberit vara någorlunda pigg...
Godnatt på er alla.....
Äntligen gjort...
Jag har verkligen tandläkarskräck och blek och skakig som jag var i morse med påsar under ögonen efter en sömnlös natt. och snorig också, så var det bara att ta tjuren vid hornen...och bege sig iväg och gapa stort....
Som ett barn sitter jag där och skakar och tandläkaren uppmanar mig att jag skall andas med magen och jag följer alla uppmaningar och råd som ges.....
Sen som ett trollslag så är allt över och jag har inte känt någon som helst smärta...helt otroligt !
Åh, är det verkligen över säger jag och jag beundrar min tandläkares skicklighet och så kläcker jag även ur mig att jag älskar min tandläkare..
Så lycklig var jag när allt var över och jag känner mig fortfarande så euforisk och duktig över mig själv.
Jag har varit så duktig tycker jag, att jag nu skall unna mig en stor, fet härlig semla....mums......
Vi hörs snart igen.....
Nästäppa och nattliga besvär...
Först ska jag jobba som vanligt, sen hem efter jobbet och fixa käk och hinna få i mig nåt, innan jag skall iväg och träna med Allt för byn ensembeln... Och vansinnigt roligt är det....
Klart att jag ibland undrar vad jag gett mig in på, men dom tankarna går fort över, eftersom jag tycker det känns kul att testa sina gränser lite...Man måste ju våga lite också....
Som sagt - Att våga är ju att förlora fotfästet litet och att inte våga är att förlora sig själv...
Dessutom så har jag även fått lite svårt för att sova om nätterna, för det dyker upp en massa löjligt helsjuka drömmar.....
Som t ex häromnatten, så drömde jag om man och vi var ute på turne och min enda uppgift på denna turne var att jag skulle dra på honom ett par trånga, snäva nylonstrumpor. Dessa strumpor var absolut livsnödvändigt för honom att ha, för att han skulle kunna genomföra sin show...Och detta moment var en stor börda för mig och alltid var tiden knapp att jag skulle hinna få på honom dessa strumpor. Det kändes som att jag drömde om detta hela natten.
Visserligen har jag dragit på en och annan stödstrumpa under årens lopp i vården, men nu var det ju länge sen jag gjorde det, så jag kan inte skylla på det....Men kanske någon drömtydare kan svara.....
Irriterad är jag också eftersom jag har en envis förkylning som har pågått i flera veckor nu, med nästäppa och nysningar.
Jag vet inte hur många gånger jag nyser på en dag, mycket märkligt tycker jag....det går aldrig över....
Nåväl, nu är klockan mycket och jag måste bara gå och lägga mig nu.....
Hej så länge...
Iskallt, skönt med päls.....
Vi hade träning med Allt för byn idag och skulle träffas klockan nio. Jag hade ställt min klocka på mobilen på tidig väckning, eftersom jag hade planerat att kliva upp i verkligt god tid för att hinna elda, koka kaffe, duscha och mysa lite först, i god tid..
Inpå allt i hop så har jag för några dagar sedan intalat mig själv, att nu jäklar ska vi bli snål med elen. Alltså inge onödig el på.
Så jag sa till min kära familj att nu ska vi verkligen försöka att snåla in, och det innebär nu, att inte ens någon el skall vara på under natten, utan vi proppar pannan full innan vi lägger oss...Och att vi får vräka oss upp på morgonen och elda upp huset i god tid....
Men att det skulle bli sån här kall natt, var inte väntat......
Och klockan ringde aldrig i morse, så vi försov oss rejält.
Jag skrek rätt ut, när jag insåg att klockan närmade sig nio och förbannad var jag och ganska så kyligt var det också.. Knappt att jag ville sätta mig och pinka.....
Min käre make insåg också efter ett tag, att han frös väldigt mycket och sa
- att så här djävla kallt ville han då inte ha det på morgonen.
Jag sa då med min lenaste röst - att han kunde hä på sig morronrocken, så kanske han blev lite varmare, men att lite fick man väl tåla.... trots allt...Grrrrrrr....
Nåväl, jag ringde en nära släkting för att höra hur det var i stugan, en sån här kall dag, som denna....
Och denna släkting är i vanliga fall väldigt frusen av sig och skulle kunna ha på sig tre tröjor, när det är 20 grader varmt ute. Svaret jag fick var - Fy fån va kallt det är, jag ha då satt på mig pälsen och mössa, å ligg på sänga och vile mä...
Härligt, härligt !!!!
Snart morgon...
Och eftersom jag är rätt så nyfiken, så vill jag även invänta hem, min yngsta dotter, som nu faktisk nyss är hemkommen från nyårsfest så nu ska jag snart sätta mig ner och förhöra henne om hur det har varit....Lite "skvaller" är alltid roligt , en liten krydda i tillvaron, eller hur !!!!
Jag och min man har iallafall haft ett jättemysigt nyårsfirande uppe i Pålgård hos Daria och Lars. Vi har ätit gott, pratat om livet och verkligen haft det "mys"lugnt.
Några öl har visserligen passerar min strupe och ligger där och "guppar" i magen som gör att jag måste springa på toan extra mycket, men jag känner mig lagom "mågottig"...
Det var ju inte meningen att vi skulle göra något speciellt denna nyårsafton, men så fick vi en inbjudan av Daria och Lars att vi skulle komma hem till dem, på god mat och så. Och det kunde vi förståss inte tacka nej till !!!
Ja, nu är det ett nytt år och jag har inte lovat några nya nyårslöften, för jag kan inte hålla dom ändå....
Nej, man skall leva för dagen, njuta och försöka i den mån det går, att bara må gott....
Och imorgon skall jag ta en låååååånnnngggg sovmorron....
Gott nytt år på er alla och en stor kram från mig...
Godnatt !
Sparkåkning och Saltkråkan...
Wille är hos oss och har varit här sen igår.. Föräldrarna skulle ut och roa sig och vi roade oss hemma istället.
Och det är mycket mysigare.
Efter en sen pulkåkning och sparkåkning med Wille igårkväll, så hamnade vi då småningom under täcket, med att titta på alla avsnitt av Saltkråkan. Ja, det spelar ingen roll hur gammal man än är , så är det nästan lika roligt att titta på de här filmerna.
Så här tidigt har jag nog aldrig lagt mig på en juldag förr. Men det var skönt och avkopplande..Wille däremot hade svårt för att somna, så efter alla avsnitt av Saltkråkan så var han fortfarande "övertröttpigg".
Då ville han ha Oboy och macka i sängen och naturligtvis så fick han det av mig och efter det så fick jag läsa om Pettsson. Sen slocknade jag och vaknade klockan åtta imorse av en som stirrade mig i ögonen och ville att jag skulle kliva upp och göra frukost..
Nåväl, det är mycket som ska göras idag, lite träning mitt på dan och sen iväg och packa upp grejer på Lergodset eftersom vi ska spela där ikväll...
Nej, nu ska vi nog klä på oss och gå ut en sväng....
Vi hörs....
Irriterad, lite i alla fall...
Jag vill verkligen ha ett skinade, blänkande hem till jul men inser att jag inte riktigt orkar med de "kraven" som jag har på mig själv..
Japp, jag har nu trissat upp mig här hemma under kvällen, så mitt humör är inte det bästa, kan jag tala om.....
Fast jag kan inte skylla på någon annan än mig själv....även om skadan redan är gjord ändå...
Därför så sätter jag mig här och bloggar lite, för att få ur mig lite irritation och få nån sorts nytändning på detta julstök...
Herregud, jag som har intalat mig själv att det gör ingenting om jag inte "uppnår detta" utan jag istället skall ta det lugnt, inte stressa upp mig, att inte bry mig om att det är lite dammigt här och var, och inte bry mig för att jag inte har hunnit med att baka de 70 kaksorterna som jag drömt om och som jag inte ens har hunnit med de andra åren heller, för den delen...
Oj, vad jag saknar min svärmor såna här gånger, hon är ju så gammal nu och julstöket är ett minne blott, men jag minns hur gott hon bakade och alltid fick man då lite gott att stoppa i frysen..
Även min mamma som är en sjujäkel på att baka, kunde fylla upp vår frys, men nu är hon nyopererad och kan inget göra....
Men räddningen blir väl till att droppa lite jularomalukt och tända på i köket, så sprider det sig lite julkakslukt i huset, så då kan jag åtminstonde känna den där "stämningen" och "fridfullheten"....
Men god julmat ska det bli eftersom jag tycker väldigt mycket om att kocka...
Julskinkan står min man för, japp det är ungefär som på sommaren...då är det "gubbsen" som står för grillningen och skinkan på julen....
Mitt humör känns redan bättre nu, när jag har fått skrivit av mig lite...
Men min man har jag tyvärr redan hunnit skälla ut, när jag bad honom ta moppen och dra med den under sängen så att allt läskigt damm försvann därifrån..
Men jag tyckte inte han hade det rätta "taget" så istället för att uppmuntra, så skällde jag för jag tyckte inte att det blev "riktigt gjort.....Han svarade mig inget då, utan gick och la sig på soffan och kollade på en film istället...
Och jag stirrade och fick endast ur mig ett Grrrrr istället....
Men nu när jag har lugnat ner mig, så inser jag, att pga min "trötthet" så har jag helt obefogat lagt det på min man som faktiskt också är trött och behöver vila....och som inser att han måste ta det lugnt och det gör inte jag eftersom jag är så tjurig...Jag får skylla mig själv......Så nu måste jag be om förlåtelse..och smöra lite......
Gokväll och kram
Lukt....
I lördags var vi och spelade blues och det var mycket folk och en bra stämning. Så det var riktigt kul !
Jag var lite halvkrasslig i halsen så jag var lite fundersam över hur det skulle gå med sången, men det gick bra.
Men nu har halsontan gått över till rethosta, helst då på natten..Så jag har knappt sovit nåt i natt.
Vid tretiden i natt var jag uppe och vräkte i mig 120 pepparkakor och en stor kopp med varm choklad. Gotteligott !
Ja, just det...jag skulle ju skriva om lukt. Och inte vilken lukt som helst, utan om den naturliga fislukten...
Även om jag tycker att det är jättebra att man inte får röka på lokal, så kan jag ändock tycka att det ibland vore välbehövligt med lite cigarettrök, åtminstonde lite cigarrök, det luktar ju gott i alla fall...
När folk blir lite yrsliga, då börjar fislukten ! Ja, det är ju naturligt, alla hämningar släpper och även där bak....
Fisodören sprider sig som en tung dimma, och där står jag på scenen, tar tag i mitt magstöd och andas in...
Ja, då sticker det till i näsan av fislukt som sakta men säkert, sprider sig uppför scenkanten...... Det känns inget vidare fräscht faktiskt...Men herregud vad ska jag göra och säga. Jag kan ju inte säga åt folk att sluta släppa sig, utan det är ju bara att köra på. Man får försöka tänka positivt då, att det är ens egen fis som luktar. För sin egen fis tolererar man ju, eller hur....?
Jag såg en ganska kul grej nu i lördags då en kille som stod och dansade samtidigt höll för näsan och höll en tänd tändsticka, som han svepte runt med, för att det luktade så mycket fis..
Nåväl, nu är det färdigpratat om detta publuktfissyndrom......
Igårkväll så firade vi Hannas 29-årsdag. Och som vanligt hade hon gjort en smarrig smörgåstårta, vanlig tårta och en massa "krus". Ja, det är inte klokt vad åren går, att min "lilla" är 29 år........
Nu är det pynt, tomtar, julmat och klappar som gäller. Men inte förrän den 20 december kommer jag att börja på med mitt julstök...då jäklar ska det bli skinande rent i vårt hus. Julklappar skall lackas in, gran skall letas och köttbullar skall rullas... Och så ska jag sätta på stereon på högsta volym och lyssna på Björlings oh helga natt så att tårarna sprutar.
Då nalkas det jul för mig....
Hej då och ha den skön dag...
En vanlig dag på jobbet och min "momma" och morfar...
- Nu så är det jul igen och ser du stjärnan i det blå och samtidigt så stickar hon strumpor för brinnande livet .
Jag fick ett par väldigt fina röda av henne häromdagen och jag blev väldigt glad över detta.
I fjol så satt jag också och stickade strumpor för brinnande livet, men i år gör jag inte min arbetskamrat den äran att sticka samtidigt som henne.
Därför att hennes tålamod med mitt stickande är inte det bästa kan jag säga.. Hon fick hjälpa mig hela tiden med den förbaskade hälen, eftersom jag glömde bort hur man gjorde, hela tiden.
Och dessutom så blev jag såååå stressad, eftersom hon hann med att göra två par, innan jag hade lyckats sticka en strumpa.
Så jag låter detta med stickning av strumpor vara för i år.
Nä mitt huvud är fullt av annat nu, så jag brukar istället visa upp ett av mina danssteg som jag håller på att träna in inför Allt för byn showen, ja, herregud säger jag, vad har jag gett mig in på.......
Så jag dansar och hon stickar....
Men det är ganska rogivande att höra henne sticka, det ger en harmonisk och en skön trygg känsla och jag drar mig tillminnes då jag sov över hos min "momma och morfar....
"Momma stickade mycket, jämt och alltid var det av grått garn.... och jag minns då jag sov över där och då jag låg där inne på "kammaren" i uttdragssoffan. Allt var så jäkla mysigt....och supertryggt...
Och där låg jag och lyssnade på ljudet från köket där,köksklockan tickade på, jag kunde höra ett lågmält samtal, och allt kändes så tyst och lugnt. Och det var sådär "mysmörkt" i rummet, då bara endast en gnutta sken från köket ,spred sig smygande in där jag låg och det var varm och skönt.....
Det till och med kändes tryggt, när "momma" var uppe och pinkade på pottan på natten, trots att dom hade en toalett.
Woh, vilka minnen....och vad nostalgisk jag blir....
Jag kommer också ihåg den där speciella känslan då "momma" och jag låg där "ända mot ända" på kökssoffan med "stövarn" emellan oss och väntade på att morfar skulle komma hem ifrån bingon...och chokladen på vedspisen stod färdig och klar att dricka....
Ja, visst låter det lite väl "övermysigt" men det var faktisk så här.....jag tyckte om att vara där.....
Nåväl,....
Men, men, förutom att höra min väns stickande, så känner jag mig en aningens lite irriterad på henne också, eftersom hon emellan stickningen sitter och tuggar i sig av sitt goda hembakta bröd.
Hon smaskar och tycker det är väldigt gott....
Jag får ju inte smaka, får och får, men jag har ju bestämt mig att låta bli eftersom jag nu, i ett bra tag, har undvikt bl. a bröd.
Jag blir väldigt sugen och känner att jag skulle kunna tänka mig att ta ett nacksving på henne och stjäla hela mackan av Men, men, hon håller sig på sin vakt , eftersom hon vet att jag gillar mackor väldigt , väldigt mycket.
Men hon säger lite tröstande till mig att jag ska ha lite tålamod, kämpa emot Berit, tänk koognetivt nu eller gå till en spegel prata, det hjälper tydligen...
Hm...vilken tröst...för mig.....
Förresten så är "pojken" på bättringsvägen. Emma var till veterinären då hon konstaterade att han hade varit i ett våldsamt slagsmål och fick en spruta med pencillin och en kräm som ska smörjas morgon och kväll...
Så han är på bättringsvägen och mår bra, och jag skämmer bort honom extra mycket nu, han är ju vår "bluesbäbispojkkatt"....
Hej då....
Fullt ös...
I helgen så var min pappa här och min Harriet...och det var hur mysigt som helst.
Det är skönt att få rå om dom lite, önskade ibland att man bodde närmare, så man kunde hälsa på varandra oftare.
Min vardag är lite upp och ner nu, då jag har tusen saker på gång.
Jag har fått inblick i en "ny värld", då jag är med i Allt för byn ensembeln.
Det är vansinningt roligt, med nya utmaningar, och det är mycket att tänka på.
Bara att dansa, att röra på sin kropp på ett sätt som jag inte gjort tidigare eller att lära in repliker, agera och att arbeta i en stor grupp. Ja, det är nyttigt och hur roligt som helst.
Så några fritidsproblem har jag inte....Men kul, kul, kul.
Sitter här på nattkröken och försöker varva ner lite, läser lite blogg och inser att jag för länge sedan, skulle ha gått och lagt mig. Men skit detsamma, jag får väl vara lite extra trött imorgon.
Min gubbe har slocknat fvad jag hör, eftersom jag hör tunga andetag och snarkningar från soffan....
Han har inte heller insett sin begränsning att han faktiskt är trött och skulle behövt lagt sig för länge sedan
.Ja, man är som "barna". Sängen är inte vidare lockande ibland !!!!! man "trotssitteruppe"...
Nåväl, Min stora bäbisbluespojke mår pyton för tillfället och antagligen så måste jag nog ta honom till veterinären.
Han är helt håglös, vill inte ens gå ut, utan han vill bara ligga och sova. Han måste ha varit med om ett rejält slagsmål då han har fått ett stort sår vid örat...
Får nog ringa veterinären imorgon, om han inte mår bättre!
Godnatt !!!
Matens förändring....
Snart är det lunch och jag är jättehungrig och i denna hunger så drar jag mig tillbaka till för bra många år sedan hur matkulturen var då....
Jag jobbade i många år som hemsamarit och jag laga mycket mat och oftast var det riktig rejäl husmanskost hos de flesta.
Fläsk och pärer, pölsa och pärer, rotmos och fläsklägg, soppa med klimp och det mesta av detta är ju jättegott...
Nej. då var det inte till att rosta någon Squash med indränkt vitlök och inte eller så mycket taco eller pizza.
Och hade någon gubbe lyckats få i sig en tomat, så var det nästan storslaget.
Min morfar va brydd, va tåkke dän PISSA var för schla, egentligen. Ska dä varra nanting å tugge te sä de dänne, sa han ?
Har någon ätit panpizza med lingonsylt till ? I varje fall inte ja, men bara häromdagen då jag var på besök hos hm, en nära släkting, som satt denne och åt panpizza, med lingonsylt till.
Men ät du lingonsylten till pizzan sa jag.
- Jajamänsan, dä ä så fale gott dä......
Nä, nu ska jag äta....
Hej då...
Bluespojken...
Så här ser vår bluespojke ut....han är klok, kan nästan inte jama, utan han har bara ett ynkligt ljud.
Hög musik gillar han, för när min son tränar trummor i källaren, kan han gå ner dit och lägga sig.
Han bryr sig helt enkelt inte om den höga musiken, märkligt tycker jag, men han är väl van att ha musik omkring sig.
Jag kanske ska skaffa honom öronproppar, så han inte förstör hörseln, hi...
Tänk att kunna "fläka" ut sig så smidigt, på det där sättet, inte bry sig om nån hängbuk, utan bara spinna, sova och äta...
Visst är han fin....
Vi hörs.....
Framtiden....
Sitter här på min fikarast och funderar över vår framtid här i vårt lilla, fantastiska fina samhälle..
Framtidstro ska man ju ha, men ibland känns det svårt. Det är lågkonjuktur, det är fler och fler som blir arbetslösa och det fattas pengar här och var.
Och jag hör att fler och fler ungdomar måste flytta härifrån, göra nåt. En del vill flytta men även de som vill bo kvar har inget alternativ...
Det finns ju inga jobb här och utvecklingen känns ganska så tomt...
Det finns ju faktiskt yngre som har massor med ideer, som kanske skulle vilja pröva och satsa på sin ide´, men är det någon som lyssnar allvarligt på dom.
Ibland kan jag få för mig att det kanske är lättare att få stöd och bidrag om nya företag kommer utifrån.
Varför inte värna mer om oss ,som bor här ?
Jag undrar vad politikerna gör egentligen, pågår det någon storsatsning för vår kommun , ungdomar, vi alla? Finns det någon utvecklingsplan så de som vill har den möjligheten att stanna kvar här.
Tack och lov så finns det engagerande människor i föreningslivet här som utvecklar och håller igång, jobbar som bara den och ordnar och fixar under årens lopp.
Men vem känner sig manad och vem orkar ta vid efter dom, när inte dom orkar...
Vi diskuterade och någon sa till mig häromdagen, och noterade att parken var så fin i Bispgården.
Tänk om vi också hade en sån fin park här i Hammarstrand.
Ska det till någon förändring så är det vi invånare som måste jobba för det, förändringar, jobba ideelt, komma med ideer, ja, så är det bara...Men efter en arbetsdag så är man rätt så trött och även om man vill, så kanske man inte orkar.
Jag hoppas verkligen att ett nytt fräscht äldreboende, ett "livfyllt" modernt hus, där människor, som av någon anledning inte kan bo hemma själv. Att ett sånt boende kunde byggas här. Där tillgången till modernitet, sysselsättning och aktiviteter, bara att välja för de äldre finns.
Kompetensutveckling för anställda, bra löner, bra arbetstider och allt vad det är...
Nåväl, det här har jag suttit och funderat på vid fikarasten, denna härlig höstdag, fast det är lite grått.....
Skriver mer om mina funderingar om detta senare, nu måste jag gå och jobba..
Hej så länge
Trött....
Jag har stått på huvudet, böjt knäna, ålat mig runt bland vrår, dragit i mig en massa damm, svettats och verkligen använt min lekamen i fullmaxtempo.
Konsekvensen av detta gör att jag känner mig som en urvriden skurtrasa...och att jag är konstant hungrig...
På lördagförmiddagen så ringde det på dörren...Och där stod en liten "kongero", alltså en liten spindelman.
Han var så söt och naturligtvis så var denna lilla "kongero" mitt barnbarn som kom och busade och ville ha godis.
Jättemysigt !!!!
Lördagseftermiddagen skred ganska lugnt fram tills lördagskvällen. För nu var det dags för den efterlängtade lördagssvullokvällen, för mig...
En bigpack med ostkrokar, chokladbitar, goostar och vin...
Ostkrokarna åt jag i mig som en galning, resten har jag nu kastat in i brasan....vinflaskan är i det närmaste full, eftersom jag hann inte få i mig så mycket av den varan, eftersom jag hade fullt upp med att kasta in krokarna, några chokladbitar och ost.
Så jag fick använda mina käkar rejält igår, som jag inte gjort på länge och som gjorde att jag somnade ganska snabbt på soffan, med en fullmätt, kurrande, chockad mage.
Nåväl. det var lördagskvällen det och nu är det söndagförmiddag.....uppladdningen för en ny vecka har börjat sättas igång i min kropp, lite ångest och så. Jag kan bara konstatera att tiden går jättefort....
Nu ska jag ta en promenad i friska luften och tänka positivt.......
Tusen tack till alla....
Och eftersom jag är så snurrig nu, så har jag lite svårt att koncentrera mig på att skriva nåt vettigt.
Men jag vill skriva och TACKA ALLA som har röstat på mig....
Tusen, tusen tack, kramar och pussar till er alla.....
Jag är så stolt, rörd och jätteglad för det här.....
Vi hörs snart igen
Intervju....
Där satt hon, denna trevliga människa, detta proffs, med hörlurar runt huvudet, dragandes i spakar hit och dit och snackade ut i etern, med en lätthet, som gjorde mig än mer nervös.
Herregud, herregud tänkte jag, hur skall jag få till den där pratlättheten i direktsändning, då jag blir intervjuad...
Jag visste att mina arbetskamrater skulle sitta i godan ro och lyssna, mina nära och kära och det gör ju inte saken bättre.. Jag ville ju göra mitt bästa.....
En petflaska fylld med vatten hade jag med mig, snusdosan i beredskap och med läppstiftet i fickan.
Jag var tvungen att göra ett toabesök där på radion, för att prata med mig lite i spegeln, och morska upp mig lite, då jag sa till mig själv att...
- Berit, du behöver inte vara nervös, andas bara in, svara på frågorna i lugn och ro och kom inte upp nu i värsta falsettet. utan använd magen, precis som du gör då du sjunger..... och tänk på Aretha Franklin..
Väl tillbaka till stolen, så kändes det till slut ganska så lugnt och jag tänkte på Aretha Franklin och höjde min bröstkorg än mer och när programmet väl började, så gick det av bara farten...
Men den här torrheten, ja, den där torrheten som uppstår i munnen, då man är lite nervis är så irriterande.
Jag skulle kunna ha druckit 10 liter vatten i ett nafs och ändå vara lika torr i munnen.
En gång, för bra länge sedan, så spelade muntorrheten mig ett spratt.
Jag skulle sjunga en låt från en annan repertoar, som jag då inte var så van vid.
Jag var så torr i munnen efter bara några toner, att jag knappt kunde öppna munnen, det var som fnöske där inne.
Men det är sällan jag drabbas av det nu för tiden, eftersom det bästa jag vet, är att just få stå på scenen och sjunga, det är härligt....pirrigt och vansinnigt roligt......
Men att snacka är en annan sak.........konstigt det där....
Men nu är denna intervju gjord och jag känner mig nöjd.....
Jag pratade med min mor strax efter intervjun och sen jag pratade med henne, så kände jag mig jättenöjd,
då hon sade till mig - Men herregud jänte, jag hörde dä på radion, tåran rann på mä och du prata så bra....
- Tack lilla mamma, sa jag, och kände mig nöjd för min insats....
Ja, nöjd och stolt känner jag mig, att jag blivit en av de nominerade av Östersunds bluesförening och till Radio jämtlands bluespris, som folket skall rösta fram.
I och med denna nominering, att jag har blivit en av de utvalda, är jag väldigt rörd över och bara det är ett pris för mig....
Jag tackar alla som röstat på mig och allt det här känns jättespännande.......
Kram, nu ska jag fortsätta med mitt arbete....
Födelsedagskalas...
Min "myswillebuspojkegullpluttgosbarnbarn" har fyllt 4 år idag. Helt otroligt, redan 4 år....!!!!
Min son, min yngsta dotter, min man, gammelmomma" och jag, åkte förväntansfulla upp genom Pålgårdsbacken på eftermiddan, med famnarna fulla med paket, på väg till kalas.....
När vi svängde upp där på gården, så var marshallerna tända och på bron hängde det ballonger och kaffedoften spred sig emot oss, stack till i näsan och det kändes så välkomnande... Och min mage skrek efter gotteligott!!!! efter nu 6 veckors Gi-diet, utan sötsaker....
Vi möttes även av ljudet från en dammsugare då vi klev upp på bron, då Hanna höll på att dammsuga, med svetten rinnande utefter pannan.
Goda smaskigheter bjöds det på, som bl.a en spidermantårta, goda kakor och ja, allt var jättesmarrigt....
Nåväl, som vanligt, barnsliga jag, så hamnade jag i lekens värld, kurragömmalek, till slut, med de barn, som hade kommit för att fira Wille...
Och där stod jag bakom "kammardörrn" och gömde mig och lekte spöke, då jag plötsligt kom på, att de mina, satt ute i bilen och väntade på mig för att fara hem... Öh, det hade jag glömt bort, jag var ju mitt uppe i en lek....när ska jag bli vuxen ?.
Jag hörde "vuxensamtal" ifrån köket, då min äldsta dotter sa till en förälder - Jo, min mamma är sådär bara.....
Lite skamsen klev jag fram och tackade för ett trevligt födelsedagskalas, öh...hm....
Jag kommer aldrig att bli riktigt vuxen.......Gonatt.....
