beritdolores

Här har vi nu lite julstämning på vårt arbete. Min arbetskamrat Anneli, sitter just nu och sjunger,
- Nu så är det jul igen och ser du stjärnan i det blå och samtidigt så stickar hon strumpor för brinnande livet .
Jag fick ett par väldigt fina röda av henne häromdagen och jag blev väldigt glad över detta.
I fjol så satt jag också och stickade strumpor för brinnande livet, men i år gör jag inte min arbetskamrat den äran att sticka samtidigt som henne.
Därför att hennes tålamod med mitt stickande är inte det bästa kan jag säga.. Hon fick hjälpa mig hela tiden med den förbaskade hälen, eftersom jag glömde bort hur man gjorde, hela tiden.
Och dessutom så blev jag såååå stressad, eftersom hon hann med att göra två par, innan jag hade lyckats sticka en strumpa.
Så jag låter detta med stickning av strumpor vara för i år.
Nä mitt huvud är fullt av annat nu, så jag brukar istället visa upp ett av mina danssteg som jag håller på att träna in inför Allt för byn showen, ja, herregud säger jag, vad har jag gett mig in på.......
Så jag dansar och hon stickar....
Men det är ganska rogivande att höra henne sticka, det ger en harmonisk och en skön trygg känsla och jag drar mig tillminnes då jag sov över hos min "momma och morfar....
"Momma stickade mycket, jämt och alltid var det av grått garn.... och  jag minns då jag sov över där och då jag låg där inne på "kammaren" i uttdragssoffan. Allt var så jäkla mysigt....och supertryggt... 
Och där låg jag och lyssnade på ljudet från köket där,köksklockan tickade på, jag kunde höra ett lågmält samtal, och allt kändes så  tyst och lugnt.  Och det var sådär "mysmörkt" i rummet, då bara endast en gnutta sken från köket ,spred sig smygande in där jag låg och det var varm och skönt.....
Det till och med kändes tryggt, när "momma" var uppe och pinkade på pottan på natten, trots att dom hade en toalett.
Woh, vilka minnen....och vad nostalgisk jag blir....
Jag kommer också ihåg den där speciella känslan  då "momma" och jag låg där "ända mot ända" på kökssoffan med "stövarn" emellan oss och väntade på att morfar skulle komma hem ifrån bingon...och chokladen på vedspisen stod  färdig och klar att dricka....
Ja, visst låter det lite väl "övermysigt" men det var faktisk så här.....jag tyckte om att vara där.....
Nåväl,....
Men, men,  förutom att höra min väns stickande,  så känner jag mig en aningens lite irriterad på henne också, eftersom hon emellan stickningen sitter och tuggar i sig av sitt goda hembakta bröd.
Hon smaskar och tycker det är väldigt gott....
Jag får ju inte smaka, får och får, men jag har ju bestämt mig att låta bli eftersom jag nu, i ett bra tag, har undvikt bl. a bröd.
Jag blir väldigt sugen och känner att jag skulle kunna tänka mig att ta ett nacksving på henne och stjäla hela mackan av Men, men, hon håller sig på sin vakt , eftersom hon vet att jag gillar mackor väldigt , väldigt mycket.
Men hon säger lite tröstande till mig att jag ska ha lite  tålamod, kämpa emot Berit, tänk koognetivt nu eller  gå till en spegel prata, det hjälper tydligen...
Hm...vilken tröst...för mig.....
Förresten så är "pojken" på bättringsvägen. Emma var till veterinären då hon konstaterade att han hade varit i ett våldsamt slagsmål och fick en spruta med pencillin och en kräm som ska smörjas morgon och kväll...
Så han är på bättringsvägen och mår bra, och jag skämmer bort honom extra mycket nu, han är ju vår "bluesbäbispojkkatt".... 
Hej då....