beritdolores

I måndags vid halvtolvdraget så satt jag darrandes i både kropp, röst och själ, med skräckslagna ögon och stirrade på radioprataren Lotta, i programmet Zenit..
Där satt hon, denna trevliga människa, detta proffs, med hörlurar runt huvudet, dragandes i spakar hit och dit och snackade ut i etern, med en lätthet, som gjorde mig än mer nervös.
Herregud, herregud tänkte jag, hur skall jag få till den där pratlättheten i direktsändning, då jag blir intervjuad...
Jag visste att mina arbetskamrater skulle sitta i godan ro och lyssna,  mina nära och kära och det gör ju inte saken bättre.. Jag ville ju göra mitt bästa.....
En petflaska fylld med vatten hade jag med mig, snusdosan i beredskap och med läppstiftet i fickan.
Jag var tvungen att göra ett toabesök där på radion, för att  prata med mig lite i spegeln, och morska upp mig lite, då jag sa till mig själv att...
- Berit, du behöver inte vara nervös, andas bara in, svara på frågorna i lugn och ro och kom inte upp nu i värsta falsettet.  utan använd magen, precis som du gör då du sjunger..... och tänk på Aretha Franklin..
Väl tillbaka till stolen, så kändes det till slut ganska så lugnt och jag tänkte på Aretha Franklin och höjde min bröstkorg än mer och när programmet väl började, så gick det av bara farten...
Men den här torrheten,  ja, den där torrheten som uppstår i munnen, då man är lite nervis är så irriterande.
Jag skulle kunna ha druckit 10 liter vatten i ett nafs och ändå vara lika torr i munnen.
En gång, för bra länge sedan, så spelade muntorrheten mig ett spratt.  
Jag skulle sjunga en låt från en annan repertoar, som jag då inte var så van vid.
Jag var så torr i munnen efter bara några toner, att jag knappt kunde öppna munnen, det var som fnöske där inne.
Men det är sällan jag drabbas av det nu för tiden, eftersom det bästa jag vet, är att just få stå på scenen och sjunga, det är härligt....pirrigt och vansinnigt roligt......
Men att snacka är en annan sak.........konstigt det där....

Men nu är denna intervju gjord och jag känner mig nöjd.....
Jag pratade med min mor strax efter intervjun och sen jag pratade med henne, så kände jag mig jättenöjd,
då hon sade till mig - Men herregud jänte, jag hörde dä  på radion, tåran rann på mä och du prata så bra....
- Tack lilla mamma, sa jag, och kände mig nöjd för min insats....
Ja, nöjd och stolt känner jag mig, att jag blivit en av de nominerade av Östersunds bluesförening och till Radio jämtlands  bluespris, som folket skall rösta fram.
I och med denna nominering, att jag har blivit en av de utvalda, är jag väldigt rörd över och bara det är ett pris för mig....
Jag tackar alla som röstat på mig och allt det här känns jättespännande.......
Kram, nu ska jag fortsätta med mitt arbete....