Örtagården.....
Örtagården är på god väg att bli färdig nu..stenarna har jag lagt, fast mera skall dit och så har jag satt ner lite örter, men fler ska sättas ut.
Örtagård låter så storslaget och den örtagården som jag hade i mitt huvud, blir ju inte riktigt som jag tänkt mig i verkligheten. Men min örtagård är liten och söt och jag börjar bli rätt så nöjd ändå.
Ivrig är jag när jag sätter igång med nåt, det skall helst vara färdigt innan jag börjat...stresshantering ! nja...men positiv stress är ju bra det också....
Att gräva är ju inte direkt roligt, men det är skönt att jobba med kroppen...
Men allvarligt så tycker jag det är lite läskigt med maskarna som kryllar runt där i jorden. En mask var så lång, ja, jag såg ingen ände på den. Fy farao....
Ja det här med att gräva ja, jag blir less och så är det så tungt så jag hämtade ut min man som låg där i soffan och mådde gott. Då jag frågade med den lenaste röst jag kunde, om han möjligtvis kunde tänka sig att ta några spadtag och det gjorde han.....
En massa jordgubbsplant har jag köpt också som ska ner i jorden...Jag försökte fuska lite, med grävningen där. Så iväg till Granngården och köpte sån där markduk, för ogräset. Så istället för att gräva så tänkte jag att jag kanske kan lägga mattan direkt på gräsmattan och fylla upp med en massa jord och sen i med jordgubbarna. Men det fick jag inte, utan det ska grävas upp ordentligt och göras riktigt på en gång...men nja, jag får väl se, det kanske funkar också....Lite fuskerier gör väl inget, tycker jag....
Hej så länge, nu ska jag iväg och klippa mig....
Bara en liten tankeställare.....
På bara några sekunder kan allt bara förändras....
Förändringen behöver inte vara så "stor" men tillräckligt för att inse att livet vi har är så skört...
Förändringen hände en vän till mig. Innan helgen pratade vi med varandra om allt mellan himmel och jord. Spånade om saker som man drömde om, pratade lite om att vi kanske stressade lite väl mycket och att man kanske måste ta det lite lugnt.... Min vän kände sig trött och lite småhängig och jag sa att hon måste vila sig lite...
Och så händer det........då hon bara ramlade ihop.
Akut till sjukhus och det visade sig att det "bara" var en liten, liten propp!
Innan hon blev utskriven, så fick hon lite råd av läkaren, råd som vi redan vet, att det kanske vore på tiden att hon tog det lite lugnt....
Lyckligtvis så mår hon bra och jag kramade henne jättehårt, då jag träffade henne hemma igen. Jag var så glad att se henne, det hade kunnat vara mycket värre.....
Nej mina kvinnor, (och män också för den delen,) vi måste försöka tänka mer på att lata oss, hjälpas åt, tänka mindre på alla måsten, unna oss lite gott då och då, massage kanske emellanåt, ta långa promenader, pussas och kramas, vila och leva.....
Jag ska försöka i alla fall så gott jag kan......
Hej så länge
Umgås med mig själv......
Nu skulle jag verkligen umgås med mig själv....och kunde jag ha nåt bättre sällskap än mig själv, nä...allt jag tänkte jag skulle hinna med den här lördagen, sa jag ja till, det var ingen som sa nä......
Så jag steg in i Allt för byn bussen vid tre-draget på lördag eftermiddag och jag lämnade mina gäster hemma......
då jag sa, att nu får ni klara er själva, jag ska följa med in till stan, bo på hotell och umgås med mig själv..........
Mina gäster hade i och för sig annat inplanerat på kvällen, så direkt synd om dem var det inte, så något dåligt samvete hade jag inte.... Så hej då, vi syns imorgon eftermiddag sa jag innan jag slängde igen dörren...
Väl framme i stan, så rusade jag upp på hotellrummet, slängde mig på sängen och sträckte ut mig, andades ut och det kändes så sköööönt.....Vädret var vackert, ska vi gå ut sa jag, - absolut Berit och så bar det ut, då jag sakta gick genom stan....
För ett tag sedan satt jag och kollade på ett tv- program som handlade om människor som hade olika psykiska sjukdomar...Bl.a så var det en kvinna som hade social fobi då hon kunde sitta inne i dagar och verkligen ha stark ångest över att bara gå till affären och handla. Hon hade svårt att möta folk då hon fick för sig att alla tittade på henne, konstigt.
En annan söt tjej hade en konstig uppfattning om sitt utseende då hon hade för sig att hennes ansikte var fult och vanställt. Så största delen av dagen gick ut på att försöka måla och dölja sina trodda skavanker. Ja, det var sorgligt att höra deras berättelser... Så fruktansvärt.....
Och det var detta som dök upp i min skalle, där jag gick genom stan......
Mötte jag en person så funderade jag på att kanske just den här människan som jag möter nu har haft en väldigt jobbig dag med ångest och allt vad det innebär. Några såg otroligt säkra ut, var det bara en fasad ???
Och så tänkte jag på mig själv, hur är jag då????
Nja, jag är ganska ynklig, jag har cellskräck ,så att låsa offentliga toaletter gör jag inte och inte åker jag hiss...
Kanske jag fick cellskräck då jag höll på att drunkna en gång i tonåren.... Och hur har jag egentligen hanterat min ångest för detta ?
Nja, egentligen ingenting har jag gjort åt saken, utan jag har vant mig vid att kissa på offentliga toaletter, utan att låsa dörren. Jag har vant mig vid att nån rycker upp dörren där jag sitter. Händer det så säger jag bara tja, här sitter jag med dörren olåst, för att jag har cellskräck...rakt och ärligt rakt ut.......
Tänkte också på den här vanliga frasen man säger då man möter nån man känner och vi frågar ju alla samma sak - hur är det med dig då ?
Och vad svarar man - Jo, det är väl bra, även om det kanske är piss....
En gång testade jag det här, då jag fick den här frågan på hur jag mådde och jag sa, - Nja, det är väl inget vidare faktiskt idag. Och jag började djupare att förklara hur jag kände och så.
Men personen i fråga hade inte tid att lyssna på mitt surr, utan skruvade på sig och ville bara iväg...Så är vi många, vi har inte tid, vi är stressade och på väg till nåt annat........
Nåväl, efter några veckors egenplågande av förbjuden frukt, att inte få äta en smörgås, (som jag älskar), inte få äta potatis, ris eller pasta utan mest bara grönsaker, som är gott...och mycket ägg, och det är ju lite trist att i i längden avhålla sig från allt det här.... goda.......det blir så jäkla trist.... GI-metod, blääää så tråkigt, åtminstonde de fyra första veckorna...
Och plötsligt där jag går i solskenet, så blir jag så otroligt sugen på en glass. Så jag frågar mig om jag inte vill ha en god glass....Och va fan Berit, klart du ska ha en glassjävel, skit i GI- idag....så en glass blev det....
Och sen så blev det en tunnbrödsrulle också....
På hotellrummet igen vilade jag en stund..sen så tyckte jag att ostkrokspåsen skulle fram som jag packat med mig och så tyckte jag även att en god öl till detta skulle vara smaskigt.......smaskens....Så ett kilo gick jag upp direkt efter 2 kilos nedgång efter 2 vekor, fy fan....
Efter tv-tittande på körslaget som var fantastiskt så var det dags att klä mig och sminka upp mig till kvällens sena middag med min man efter föreställningen.
Men tyvärr så hade jag glömt allt vad smink var, hemma, typiskt. Men "gubbsen" har ju alla en liten sminkväska. Så jag lånade allt som jag behövde av min man och det var en konstig känsla när jag frågade - Hörru, tror du att jag kan få låna lite smink av dig ?????
Dock läppstiftet fick jag låna av Tobbe.....för nåt sånt hade inte min man.....hi, hi...
Så allt ordnade sig till slut, kvällen blev skojig och sen....
Hej då...
Min "unga" pappa 75 år idag och lite nostalgi......
Sitter här på arbetet och tar igen mig med en kopp kaffe...då jag plötsligt kom på, hoppsan, min pappa fyller ju 75 år idag. Grattis pappsen från mig !!!!
Jag kan faktiskt inte tro att han blir så pass "gammal" men han håller sig verkligen ung då han håller sig i form i både golf som han är en hejare på, att snickra och allt vad det nu är. Så som ni kanske förstår så finns det naturligtvis ingen snyggare pappa än just min.
Det är bara så synd att vi inte träffas så ofta men det beror ju på att han och min "styvmamma" Harriet, ofta bor i Spanien, men har sin hemvist i Falun.
Men snart så åker vi och hälsar på.........................
Jag är ett skilsmässobarn, då mina föräldrar skilde sig då jag var i tonåren....
Och ibland kommer funderingarna på hur mitt liv hade sett ut idag om jag istället hade flyttat med min pappa istället.....
Nåväl, jag känner verkligen för att skriva lite om min pappa idag eftersom det oftast blir att jag skriver om min mammas dråpligheter jämt, så nu får det bli så.......
Min pappa har alltid varit väldigt intresserad av sport. Nu för tiden sen länge tillbaka spelar han golf och är en skicklig sådan. När jag var liten så tog han mig ofta med ut på skidåkning på vintern och intresset blev så stort för mig att jag även tävlingsåkte under en ganska kort period. Pappa manade på bakefter mig och jag stakade på med kortbena mina, så snorn rann.
Musik är också ett av hans intresse och han älskar ju Elvis Presley. Han kammade ofta till en sån där elvisfrilla, liksom en knicks på luggen och det blev så snyggt så.
Jag och min storebror växte upp i Stockholm i Skärholmen och jag har starka minnen därifrån....
Tänk vad lukter kan förflytta minnen från tider. Än idag då jag besöker vår huvudstad och går ner mot tunnelbanan
så är det en slags lukt, stenlukt som påminner mig om barndomen. Och då brukar det dyka upp lite minnen därifrån om människor som man en gång lekt med, vad de gör nu för tiden, vad var det som hände med dem.
En docka har jag kvar som jag fick då vi flyttade och som jag förvarar ömt, ett fint minne...
Några somrar fick jag följa med min pappa på jobb, han arbetade då som kraftverksbyggare bl.a i Grängesberg där jag fick bo med honom i två veckor och det är roliga minnen.
Har fått berättat för mig att när jag föddes så var jag så liten att min pappa var rädd att tappa bort mig och när jag
kom hem från BB sa min brorsa så här - ge bor na till momma eller kasta na på "kasa",
snällt va......hi, hi...Syskonkärlek!!!!
Nej nu är det nog med nostalgi för den här gången, nu ska jag steka plättar med blåbärssylt och grädde...
Gomiddag...
Sista april, gamla teatern....
Godmorgon !
Den traditionsenliga spelningen i Lien på valborg var mycket trevligt med lagomt mycket folk och de nyintränade låtarna gick bra...
Som vanligt var det panik när vi skulle packa in högtalare, instrument och allt vad vi nu skulle ha med oss..
så när allt var inne i bilen så undrade jag, ÄR VI MED SJÄLVA ?
Vi blev även stoppad av polisen som påpekade att vi hade ett ganska gammalt skattemärke på bilen....Öh, så nu blir det till att leta fram det i gömmorna, nånstans.
Hämtade upp mamma som stod och väntade vid vägen på oss och som redan hade varit klar för flera timmar sen.
Men så är det med äldre människor, de gör sig färdiga i god tid......
Nåväl, väl framme vid Lien så kom jag plötsligt på, har jag verkligen dragit ur locktången ?.. Så det var bara till att ringa grannen och be henne gå hem till oss och titta. Men nyckeln hade jag förståss inte lagt där den brukar ligga utan jag hade med mig den, naturligtvis... Så det var bara till att slänga sig i bilen och fara hem och kolla. Då fick jag ju även kolla om jag verkligen också hade dragit ur strykjärnet, spisen och slängt ut katta....och så hann jag dra ut reppen också, som jag hade glömt....Så det var ju bra att gick fick fara hem igen........trots allt.
Efter spelningen var jag törstig så jag tog och öppnade en god öl....då sa min mamma som såg vad jag, hennes "lilla dotter" som bara är 48 år gör och då säger hon - Gett du hä te de tåkke dänne dynge jänte ? ta å köp dä e riktiga dricke istället, fy fån!!!
Och jag sa lite skamset - men mamma det är ju gott... - Äh fjaskerier fick jag till svar, ha, ha.....
Blir man nånsin vuxen?...
Lördagen bestod av födelsedagsfirande i Pålgård då svärsonen fyllde år. Det var mycket gott det bjöds på speciellet Hannas smörgåstårta var suverän god.
Eftermiddagen blev en sån här snabbrycksimpulsdag då min svägerska och jag fick varsin biljett till Allt för byn föreställningen på Gamla teatern.
Hon hade aldrig sett showen och jag såg min chans att följa med och ha lite kul och även om jag sett föreställningen nu en 10 gånger så är det lika kul, även om jag vid det här laget kan nästan varenda replik utantill. Men dom är fantastisk duktiga allihopa, på sitt sätt, och de blir alltmer säkrare för varje gång jag ser dem.
Kul är det också att få höra sin inbitne blueskarl sjunga My Way, så hela salongen vibrerar. Men det är kul att få höra att han gör nåt annat också, även om det jag älskar hos honom bäst är då han spelar sin bluesmusik....
Men det är nyttigt att pröva nåt annat, det gör att man växer och upptäcker nya sidor hos en....som man kanske inte visste fanns.
Allt för byn fick ju lite dålig kritik av öp...men det var ju både ros och ris och naturligtvis så känns det ju lite jobbigt kan jag tänka, för de inblandade om showen fick en liten negativ nedtoning.
Men det är inget att hänga läpp för har jag sagt. Lite kritik får man lov att ta även om det är jobbigt att ta...men det är bara att svälja och gå vidare.
Men i lördags då jag såg företställningen så var det så otroligt bra, de fick verkligen stående ovationer och vi alla som satt där på teatern njöt och skrattade och tyckte det var hur bra som helst. Så av mig får dom toppenbetyg i alla fall...
Nej nu ska jag återgå till arbetet, denna vackra soliga måndagmorgon...
Hej då...
