Sparkåkning och Saltkråkan...
Ja, jag har försökt att "stånka" ut mig, emellan matintagen, karamellätningen och allt vad det är och inandas lite frisk luft och röra på min lekamen..Riktigt skönt....
Wille är hos oss och har varit här sen igår.. Föräldrarna skulle ut och roa sig och vi roade oss hemma istället.
Och det är mycket mysigare.
Efter en sen pulkåkning och sparkåkning med Wille igårkväll, så hamnade vi då småningom under täcket, med att titta på alla avsnitt av Saltkråkan. Ja, det spelar ingen roll hur gammal man än är , så är det nästan lika roligt att titta på de här filmerna.
Så här tidigt har jag nog aldrig lagt mig på en juldag förr. Men det var skönt och avkopplande..Wille däremot hade svårt för att somna, så efter alla avsnitt av Saltkråkan så var han fortfarande "övertröttpigg".
Då ville han ha Oboy och macka i sängen och naturligtvis så fick han det av mig och efter det så fick jag läsa om Pettsson. Sen slocknade jag och vaknade klockan åtta imorse av en som stirrade mig i ögonen och ville att jag skulle kliva upp och göra frukost..
Nåväl, det är mycket som ska göras idag, lite träning mitt på dan och sen iväg och packa upp grejer på Lergodset eftersom vi ska spela där ikväll...
Nej, nu ska vi nog klä på oss och gå ut en sväng....
Vi hörs....
Wille är hos oss och har varit här sen igår.. Föräldrarna skulle ut och roa sig och vi roade oss hemma istället.
Och det är mycket mysigare.
Efter en sen pulkåkning och sparkåkning med Wille igårkväll, så hamnade vi då småningom under täcket, med att titta på alla avsnitt av Saltkråkan. Ja, det spelar ingen roll hur gammal man än är , så är det nästan lika roligt att titta på de här filmerna.
Så här tidigt har jag nog aldrig lagt mig på en juldag förr. Men det var skönt och avkopplande..Wille däremot hade svårt för att somna, så efter alla avsnitt av Saltkråkan så var han fortfarande "övertröttpigg".
Då ville han ha Oboy och macka i sängen och naturligtvis så fick han det av mig och efter det så fick jag läsa om Pettsson. Sen slocknade jag och vaknade klockan åtta imorse av en som stirrade mig i ögonen och ville att jag skulle kliva upp och göra frukost..
Nåväl, det är mycket som ska göras idag, lite träning mitt på dan och sen iväg och packa upp grejer på Lergodset eftersom vi ska spela där ikväll...
Nej, nu ska vi nog klä på oss och gå ut en sväng....
Vi hörs....
Irriterad, lite i alla fall...
Jag blir så förbaskad på mig själv.....
Jag vill verkligen ha ett skinade, blänkande hem till jul men inser att jag inte riktigt orkar med de "kraven" som jag har på mig själv..
Japp, jag har nu trissat upp mig här hemma under kvällen, så mitt humör är inte det bästa, kan jag tala om.....
Fast jag kan inte skylla på någon annan än mig själv....även om skadan redan är gjord ändå...
Därför så sätter jag mig här och bloggar lite, för att få ur mig lite irritation och få nån sorts nytändning på detta julstök...
Herregud, jag som har intalat mig själv att det gör ingenting om jag inte "uppnår detta" utan jag istället skall ta det lugnt, inte stressa upp mig, att inte bry mig om att det är lite dammigt här och var, och inte bry mig för att jag inte har hunnit med att baka de 70 kaksorterna som jag drömt om och som jag inte ens har hunnit med de andra åren heller, för den delen...
Oj, vad jag saknar min svärmor såna här gånger, hon är ju så gammal nu och julstöket är ett minne blott, men jag minns hur gott hon bakade och alltid fick man då lite gott att stoppa i frysen..
Även min mamma som är en sjujäkel på att baka, kunde fylla upp vår frys, men nu är hon nyopererad och kan inget göra....
Men räddningen blir väl till att droppa lite jularomalukt och tända på i köket, så sprider det sig lite julkakslukt i huset, så då kan jag åtminstonde känna den där "stämningen" och "fridfullheten"....
Men god julmat ska det bli eftersom jag tycker väldigt mycket om att kocka...
Julskinkan står min man för, japp det är ungefär som på sommaren...då är det "gubbsen" som står för grillningen och skinkan på julen....
Mitt humör känns redan bättre nu, när jag har fått skrivit av mig lite...
Men min man har jag tyvärr redan hunnit skälla ut, när jag bad honom ta moppen och dra med den under sängen så att allt läskigt damm försvann därifrån..
Men jag tyckte inte han hade det rätta "taget" så istället för att uppmuntra, så skällde jag för jag tyckte inte att det blev "riktigt gjort.....Han svarade mig inget då, utan gick och la sig på soffan och kollade på en film istället...
Och jag stirrade och fick endast ur mig ett Grrrrr istället....
Men nu när jag har lugnat ner mig, så inser jag, att pga min "trötthet" så har jag helt obefogat lagt det på min man som faktiskt också är trött och behöver vila....och som inser att han måste ta det lugnt och det gör inte jag eftersom jag är så tjurig...Jag får skylla mig själv......Så nu måste jag be om förlåtelse..och smöra lite......
Gokväll och kram
Jag vill verkligen ha ett skinade, blänkande hem till jul men inser att jag inte riktigt orkar med de "kraven" som jag har på mig själv..
Japp, jag har nu trissat upp mig här hemma under kvällen, så mitt humör är inte det bästa, kan jag tala om.....
Fast jag kan inte skylla på någon annan än mig själv....även om skadan redan är gjord ändå...
Därför så sätter jag mig här och bloggar lite, för att få ur mig lite irritation och få nån sorts nytändning på detta julstök...
Herregud, jag som har intalat mig själv att det gör ingenting om jag inte "uppnår detta" utan jag istället skall ta det lugnt, inte stressa upp mig, att inte bry mig om att det är lite dammigt här och var, och inte bry mig för att jag inte har hunnit med att baka de 70 kaksorterna som jag drömt om och som jag inte ens har hunnit med de andra åren heller, för den delen...
Oj, vad jag saknar min svärmor såna här gånger, hon är ju så gammal nu och julstöket är ett minne blott, men jag minns hur gott hon bakade och alltid fick man då lite gott att stoppa i frysen..
Även min mamma som är en sjujäkel på att baka, kunde fylla upp vår frys, men nu är hon nyopererad och kan inget göra....
Men räddningen blir väl till att droppa lite jularomalukt och tända på i köket, så sprider det sig lite julkakslukt i huset, så då kan jag åtminstonde känna den där "stämningen" och "fridfullheten"....
Men god julmat ska det bli eftersom jag tycker väldigt mycket om att kocka...
Julskinkan står min man för, japp det är ungefär som på sommaren...då är det "gubbsen" som står för grillningen och skinkan på julen....
Mitt humör känns redan bättre nu, när jag har fått skrivit av mig lite...
Men min man har jag tyvärr redan hunnit skälla ut, när jag bad honom ta moppen och dra med den under sängen så att allt läskigt damm försvann därifrån..
Men jag tyckte inte han hade det rätta "taget" så istället för att uppmuntra, så skällde jag för jag tyckte inte att det blev "riktigt gjort.....Han svarade mig inget då, utan gick och la sig på soffan och kollade på en film istället...
Och jag stirrade och fick endast ur mig ett Grrrrr istället....
Men nu när jag har lugnat ner mig, så inser jag, att pga min "trötthet" så har jag helt obefogat lagt det på min man som faktiskt också är trött och behöver vila....och som inser att han måste ta det lugnt och det gör inte jag eftersom jag är så tjurig...Jag får skylla mig själv......Så nu måste jag be om förlåtelse..och smöra lite......
Gokväll och kram
Lukt....
Det blir lite väl långt mellan gångerna som jag skriver nu. Men det beror på att jag har så mycket annat att göra just nu, så att mitt bloggande blir lite eftersatt.. Men nu är jag igång igen...
I lördags var vi och spelade blues och det var mycket folk och en bra stämning. Så det var riktigt kul !
Jag var lite halvkrasslig i halsen så jag var lite fundersam över hur det skulle gå med sången, men det gick bra.
Men nu har halsontan gått över till rethosta, helst då på natten..Så jag har knappt sovit nåt i natt.
Vid tretiden i natt var jag uppe och vräkte i mig 120 pepparkakor och en stor kopp med varm choklad. Gotteligott !
Ja, just det...jag skulle ju skriva om lukt. Och inte vilken lukt som helst, utan om den naturliga fislukten...
Även om jag tycker att det är jättebra att man inte får röka på lokal, så kan jag ändock tycka att det ibland vore välbehövligt med lite cigarettrök, åtminstonde lite cigarrök, det luktar ju gott i alla fall...
När folk blir lite yrsliga, då börjar fislukten ! Ja, det är ju naturligt, alla hämningar släpper och även där bak....
Fisodören sprider sig som en tung dimma, och där står jag på scenen, tar tag i mitt magstöd och andas in...
Ja, då sticker det till i näsan av fislukt som sakta men säkert, sprider sig uppför scenkanten...... Det känns inget vidare fräscht faktiskt...Men herregud vad ska jag göra och säga. Jag kan ju inte säga åt folk att sluta släppa sig, utan det är ju bara att köra på. Man får försöka tänka positivt då, att det är ens egen fis som luktar. För sin egen fis tolererar man ju, eller hur....?
Jag såg en ganska kul grej nu i lördags då en kille som stod och dansade samtidigt höll för näsan och höll en tänd tändsticka, som han svepte runt med, för att det luktade så mycket fis..
Nåväl, nu är det färdigpratat om detta publuktfissyndrom......
Igårkväll så firade vi Hannas 29-årsdag. Och som vanligt hade hon gjort en smarrig smörgåstårta, vanlig tårta och en massa "krus". Ja, det är inte klokt vad åren går, att min "lilla" är 29 år........
Nu är det pynt, tomtar, julmat och klappar som gäller. Men inte förrän den 20 december kommer jag att börja på med mitt julstök...då jäklar ska det bli skinande rent i vårt hus. Julklappar skall lackas in, gran skall letas och köttbullar skall rullas... Och så ska jag sätta på stereon på högsta volym och lyssna på Björlings oh helga natt så att tårarna sprutar.
Då nalkas det jul för mig....
Hej då och ha den skön dag...
I lördags var vi och spelade blues och det var mycket folk och en bra stämning. Så det var riktigt kul !
Jag var lite halvkrasslig i halsen så jag var lite fundersam över hur det skulle gå med sången, men det gick bra.
Men nu har halsontan gått över till rethosta, helst då på natten..Så jag har knappt sovit nåt i natt.
Vid tretiden i natt var jag uppe och vräkte i mig 120 pepparkakor och en stor kopp med varm choklad. Gotteligott !
Ja, just det...jag skulle ju skriva om lukt. Och inte vilken lukt som helst, utan om den naturliga fislukten...
Även om jag tycker att det är jättebra att man inte får röka på lokal, så kan jag ändock tycka att det ibland vore välbehövligt med lite cigarettrök, åtminstonde lite cigarrök, det luktar ju gott i alla fall...
När folk blir lite yrsliga, då börjar fislukten ! Ja, det är ju naturligt, alla hämningar släpper och även där bak....
Fisodören sprider sig som en tung dimma, och där står jag på scenen, tar tag i mitt magstöd och andas in...
Ja, då sticker det till i näsan av fislukt som sakta men säkert, sprider sig uppför scenkanten...... Det känns inget vidare fräscht faktiskt...Men herregud vad ska jag göra och säga. Jag kan ju inte säga åt folk att sluta släppa sig, utan det är ju bara att köra på. Man får försöka tänka positivt då, att det är ens egen fis som luktar. För sin egen fis tolererar man ju, eller hur....?
Jag såg en ganska kul grej nu i lördags då en kille som stod och dansade samtidigt höll för näsan och höll en tänd tändsticka, som han svepte runt med, för att det luktade så mycket fis..
Nåväl, nu är det färdigpratat om detta publuktfissyndrom......
Igårkväll så firade vi Hannas 29-årsdag. Och som vanligt hade hon gjort en smarrig smörgåstårta, vanlig tårta och en massa "krus". Ja, det är inte klokt vad åren går, att min "lilla" är 29 år........
Nu är det pynt, tomtar, julmat och klappar som gäller. Men inte förrän den 20 december kommer jag att börja på med mitt julstök...då jäklar ska det bli skinande rent i vårt hus. Julklappar skall lackas in, gran skall letas och köttbullar skall rullas... Och så ska jag sätta på stereon på högsta volym och lyssna på Björlings oh helga natt så att tårarna sprutar.
Då nalkas det jul för mig....
Hej då och ha den skön dag...
En vanlig dag på jobbet och min "momma" och morfar...
Här har vi nu lite julstämning på vårt arbete. Min arbetskamrat Anneli, sitter just nu och sjunger,
- Nu så är det jul igen och ser du stjärnan i det blå och samtidigt så stickar hon strumpor för brinnande livet .
Jag fick ett par väldigt fina röda av henne häromdagen och jag blev väldigt glad över detta.
I fjol så satt jag också och stickade strumpor för brinnande livet, men i år gör jag inte min arbetskamrat den äran att sticka samtidigt som henne.
Därför att hennes tålamod med mitt stickande är inte det bästa kan jag säga.. Hon fick hjälpa mig hela tiden med den förbaskade hälen, eftersom jag glömde bort hur man gjorde, hela tiden.
Och dessutom så blev jag såååå stressad, eftersom hon hann med att göra två par, innan jag hade lyckats sticka en strumpa.
Så jag låter detta med stickning av strumpor vara för i år.
Nä mitt huvud är fullt av annat nu, så jag brukar istället visa upp ett av mina danssteg som jag håller på att träna in inför Allt för byn showen, ja, herregud säger jag, vad har jag gett mig in på.......
Så jag dansar och hon stickar....
Men det är ganska rogivande att höra henne sticka, det ger en harmonisk och en skön trygg känsla och jag drar mig tillminnes då jag sov över hos min "momma och morfar....
"Momma stickade mycket, jämt och alltid var det av grått garn.... och jag minns då jag sov över där och då jag låg där inne på "kammaren" i uttdragssoffan. Allt var så jäkla mysigt....och supertryggt...
Och där låg jag och lyssnade på ljudet från köket där,köksklockan tickade på, jag kunde höra ett lågmält samtal, och allt kändes så tyst och lugnt. Och det var sådär "mysmörkt" i rummet, då bara endast en gnutta sken från köket ,spred sig smygande in där jag låg och det var varm och skönt.....
Det till och med kändes tryggt, när "momma" var uppe och pinkade på pottan på natten, trots att dom hade en toalett.
Woh, vilka minnen....och vad nostalgisk jag blir....
Jag kommer också ihåg den där speciella känslan då "momma" och jag låg där "ända mot ända" på kökssoffan med "stövarn" emellan oss och väntade på att morfar skulle komma hem ifrån bingon...och chokladen på vedspisen stod färdig och klar att dricka....
Ja, visst låter det lite väl "övermysigt" men det var faktisk så här.....jag tyckte om att vara där.....
Nåväl,....
Men, men, förutom att höra min väns stickande, så känner jag mig en aningens lite irriterad på henne också, eftersom hon emellan stickningen sitter och tuggar i sig av sitt goda hembakta bröd.
Hon smaskar och tycker det är väldigt gott....
Jag får ju inte smaka, får och får, men jag har ju bestämt mig att låta bli eftersom jag nu, i ett bra tag, har undvikt bl. a bröd.
Jag blir väldigt sugen och känner att jag skulle kunna tänka mig att ta ett nacksving på henne och stjäla hela mackan av Men, men, hon håller sig på sin vakt , eftersom hon vet att jag gillar mackor väldigt , väldigt mycket.
Men hon säger lite tröstande till mig att jag ska ha lite tålamod, kämpa emot Berit, tänk koognetivt nu eller gå till en spegel prata, det hjälper tydligen...
Hm...vilken tröst...för mig.....
Förresten så är "pojken" på bättringsvägen. Emma var till veterinären då hon konstaterade att han hade varit i ett våldsamt slagsmål och fick en spruta med pencillin och en kräm som ska smörjas morgon och kväll...
Så han är på bättringsvägen och mår bra, och jag skämmer bort honom extra mycket nu, han är ju vår "bluesbäbispojkkatt"....
Hej då....
- Nu så är det jul igen och ser du stjärnan i det blå och samtidigt så stickar hon strumpor för brinnande livet .
Jag fick ett par väldigt fina röda av henne häromdagen och jag blev väldigt glad över detta.
I fjol så satt jag också och stickade strumpor för brinnande livet, men i år gör jag inte min arbetskamrat den äran att sticka samtidigt som henne.
Därför att hennes tålamod med mitt stickande är inte det bästa kan jag säga.. Hon fick hjälpa mig hela tiden med den förbaskade hälen, eftersom jag glömde bort hur man gjorde, hela tiden.
Och dessutom så blev jag såååå stressad, eftersom hon hann med att göra två par, innan jag hade lyckats sticka en strumpa.
Så jag låter detta med stickning av strumpor vara för i år.
Nä mitt huvud är fullt av annat nu, så jag brukar istället visa upp ett av mina danssteg som jag håller på att träna in inför Allt för byn showen, ja, herregud säger jag, vad har jag gett mig in på.......
Så jag dansar och hon stickar....
Men det är ganska rogivande att höra henne sticka, det ger en harmonisk och en skön trygg känsla och jag drar mig tillminnes då jag sov över hos min "momma och morfar....
"Momma stickade mycket, jämt och alltid var det av grått garn.... och jag minns då jag sov över där och då jag låg där inne på "kammaren" i uttdragssoffan. Allt var så jäkla mysigt....och supertryggt...
Och där låg jag och lyssnade på ljudet från köket där,köksklockan tickade på, jag kunde höra ett lågmält samtal, och allt kändes så tyst och lugnt. Och det var sådär "mysmörkt" i rummet, då bara endast en gnutta sken från köket ,spred sig smygande in där jag låg och det var varm och skönt.....
Det till och med kändes tryggt, när "momma" var uppe och pinkade på pottan på natten, trots att dom hade en toalett.
Woh, vilka minnen....och vad nostalgisk jag blir....
Jag kommer också ihåg den där speciella känslan då "momma" och jag låg där "ända mot ända" på kökssoffan med "stövarn" emellan oss och väntade på att morfar skulle komma hem ifrån bingon...och chokladen på vedspisen stod färdig och klar att dricka....
Ja, visst låter det lite väl "övermysigt" men det var faktisk så här.....jag tyckte om att vara där.....
Nåväl,....
Men, men, förutom att höra min väns stickande, så känner jag mig en aningens lite irriterad på henne också, eftersom hon emellan stickningen sitter och tuggar i sig av sitt goda hembakta bröd.
Hon smaskar och tycker det är väldigt gott....
Jag får ju inte smaka, får och får, men jag har ju bestämt mig att låta bli eftersom jag nu, i ett bra tag, har undvikt bl. a bröd.
Jag blir väldigt sugen och känner att jag skulle kunna tänka mig att ta ett nacksving på henne och stjäla hela mackan av Men, men, hon håller sig på sin vakt , eftersom hon vet att jag gillar mackor väldigt , väldigt mycket.
Men hon säger lite tröstande till mig att jag ska ha lite tålamod, kämpa emot Berit, tänk koognetivt nu eller gå till en spegel prata, det hjälper tydligen...
Hm...vilken tröst...för mig.....
Förresten så är "pojken" på bättringsvägen. Emma var till veterinären då hon konstaterade att han hade varit i ett våldsamt slagsmål och fick en spruta med pencillin och en kräm som ska smörjas morgon och kväll...
Så han är på bättringsvägen och mår bra, och jag skämmer bort honom extra mycket nu, han är ju vår "bluesbäbispojkkatt"....
Hej då....
