"Flummiga" jag....
På Torsdageftermiddan för en vecka sedan, så anlände Emma och jag till Sthlm.
På kvällen var vi bjudna till Intiman för att titta på Allt för byn showen. Vi skulle få sitta på läktaren, var det sagt......
Glad i hågen anlände vi till Intiman, pratade lite med folket där bakom scenen och sen så skulle vi leta oss upp och ut i en massa skrymslen och vrår upp till läktaren.
Jag gick lite före, och mitt lokalsinne är ju inte det bästa, men till slut så fick jag då klättra upp i en ganska så brant stege.
Jag kom fram till ljusrummet och sen så var det stopp. Jag såg ingen annan dörr heller ut därifrån så jag tänkte att Jaha det är alltså här jag/ vi skall stå och titta på showen. Hm....och vart skall jag kunna se nåt ?????
Detta ljusrum var mycket litet, (fick nästan lite cellskräck ) men ett LITET smalt fönster upptäckte jag och jag tänkte aha....där skall jag stå....
Jag kunde med nöd och näppe se ut och ner mot scenen. Kort som jag är, så fick jag stå på tårna och jag försökte göra mig så smal och lång och försökte så gott jag kunde få till en bra och bekväm ståställning. Hur skulle jag orka stå här i nån timme tänkte jag.... Men man ska inte klaga......
Och där stod jag som ett fjån och tittade ut med näsan tryckt mot fönstret och vinkade till Bosse som skymtade förbi där nere. Men inte såg han mig och tur var väl det............
Emma kom strax efter mig uppför trappan och undrade varför jag stod där och såg löjlig ut ?
- Jamän, vi ska ju se showen säger jag....så vi gett nå stå hänan då..... för vad ska vi stå annars.....
Men Herregud mamma, vi ska väl inte stå där och titta, utan vi måste ju gå ut genom dörren där ....
Hm .........jo det är klart, jag hade inte sett denna lönndörr....hm
Så helt plötsligt då vi öppnade den lilla, lilla dörren och klev ur det lilla, lilla rummet så kom vi då ut på den stora,stora läktaren. Där fick vi sitta nästan helt för oss själva. Så det var bara till att vräka ut sig......och må gott !!!
Gokväll......
Återseendet på Odenplan....
Tre veckor hade gått sen jag träffade Bosse, en mycket lång tid tycker jag.......och äntligen skulle vi ses igen...
Jag satt på bussen mot Odenplan och funderade.
Är min man sig lik, kommer han att känna igen mig och kommer jag att känna igen honom, har han blivit mager av en kanske för dålig kosthållning, eller har hans mage blivit trind av för mycket pubbesök eller är han blek, frusen och ensam....
Tankarna och oron gick i ett runt i mitt huvud.....
Bussen stannade slutligen vid Odenplan, jag klev ur och plötsligt tyckte jag mig skymta en välbekant figur i mörk skinnjacka komma gående på trottoaren emot mig.
Solen bländade mig, jag höll för handen för att försöka urskilja denna man som kom gående.
Mitt hjärta klappade, var det verkligen min Bosse.....Ja, det var det, jag sprang emot honom med lätta ben och hoppade fullkomligen upp i hans famn......han stånkade....
När jag tittade in i hans ögon så blev jag stel som en pinne, jag slet mig ur hans famn...
Ahhh, skönt tyckte Bosse, ryggen, ryggen.....
Vad hade hänt, (hade han gått och blivit transvestit nu...)
- Mä, harru målerä kring öga........bosse...
- Vadå ? det är väl lite smink kvar, som inte har gått bort sen jag blev sminkad för showen...
- hm.....
Gonatt...
Låtletning....
Vi ska repa och jag kan inte bestämma mig för vilken låt jag skall välja. Det finns ju så många att välja på.
Men jag har bestämt mig för en låt och det förslaget skickade jag till Lennart, så han kan lyssna, men jag kan lika gärna ändra mig igen....
Några vänner var här hos mig igårkväll och vi hade det så trevligt, då vi åt gott och snackade en massa skit och skrattade till sena timmen.Så idag för mig är det efterdyningarnas matorgie. Var bjuden upp till mamma på en hejdundrade middag och det var så gott! Skulle jag bo "hemma" en vecka så skulle jag sannolikt gå upp tio kilo.
Ät jänte, ät jänte, säger mamma uppmanande och tjurig som hon är ,så är det bara till att äta, helst tio portioner.....
Nåväl, för att jag inte skulle ha ett allför dåligt samvete så tog jag mig en långpromenad.
Hade även tänkt fortsätta mitt målande i köket, men det har liksom avstannat, jag får ta nya tag i morgon, kanske....
Ja, söndag är det ja och snart måndag.....en ny vecka, men veckan blir kort för mig för jag skall ta ledigt nån dag och fara ner till min "nunna" i Stockholm och titta på Allt för byns sista föreställning på Intiman.
Det skall bli riktigt roligt och vi skall även hinna klämma in lite besök här och var också där nere....
Nu ska jag lägga mig och läsa och försöka vakna pigg och gla....................
Gonatt.......
Målning och "brandgult"....
Nu är de första köksskåpen målade, inuti, det blev fint. Blev lite sur på Pojken (katten) för när jag stod och gjorde sista penseldraget så hoppade token upp och la sig på en av de nymålade hyllorna.
Jag fick ur mig ett sorts skrik, att han skulle gå ner, där jag stod balanserad på köksbänken med penseln i högsta hugg. Pojken tittade så kärleksfullt mot mig fast jag var arg.
Sen hoppade han ner och överallt hade det fastnat en massa katthår!!!! Jätteroligt !!!
Det var bara till att peta bort håren och kladdig blev jag. Samtidigt lägger sig Pojken vid mina fötter och slickar mig mellan tårna och smeker mig runt fötterna med en blöt nos. Och jag som är så kittlig ! och kissnödig som jag var också....panik till toan och sen åkte Pojken ut genom altandörrn.............
Brandgult ja, jag hör aldrig någon säga brandgult nuförtiden. När jag var liten så sa man alltid brandgult om färgen,nu säger man orange.
Vad beror det på egentligen, finns inte färgen brandgult längre eller är det för omodernt att säga det !
Brandgult är en bättre beskrivning på färgen än orange tycker jag..Och hur kom jag in på det här nu då .......hm....hm.... för mycket inandning av lacknafta kanske eller ....
Gokväll !
Nypremiären en succe och jag är egotrippad...
Pratade med min käre make idag, numera "nunna", och han var alldeles uppihejsan uppe i det blå då han berättade att nypremiären av Allt för byn på Intiman hade gått superbra. Jag är så glada för deras skull och jag förstår verkligen att de är speedade nu när det händer så mycket omkring dem.
Jag själv känner mig väldigt egotrippad nu, då jag bara tänker på mig själv då jag är ute och går och lagar sund mat och orkar jag inte göra nån mat , får Emma laga eller så bjuder jag bort mig själv till mina äldsta barn. Det är jättehändigt!!!!!
Idag håller jag på att tömma köksskåpen för här skall det nu målas om, ALLT i köket. En ny matta skall så småningom läggas in, nya bänkskivor osv, ja det skall bli riktigt fint. Så jag passar på nu att göra så mycket jag kan själv... (bosse får spader om han läser det här) Men nu är han ju inte hemma, så nu kan jag greja och möblera om hur mycket jag vill själv. Men jag skall låta hans "lekrum" vara....(kanske).
Så jag säger bara till min man - att njut nu så länge du får bo på hotell och njut av den härliga hotellfrukosten, njut av att du får städat och bäddat varje dag och att bara kunna lyxa till sig och gå ut och äta. (avundsjuk jag....nähä....hm....hm...hm).
För om två veckor, kommer du med snickarbyxorna på och uppeidetblå att behöva spackla, måla och kanske sätta upp lite fina tapeter köket. Att tapetsera är inte min grej, (fast jag kanske skall försöka igen), jag försökte en gång, utan hjälp, och jag var så stolt när det var färdigt och jag väntade febrilt som en liten unge tills Bosse skulle komma hem och SE vad jag hade varit duktig. Jag var så glad över att det var så fint.
Han blev istället, nja, galen och tyckte att jag skulle gett faaan i tapetseringen och låtit honom gjort färdigt istället.
Men varför sa jag med tårar i ögonen, varför Bosse, jag har ju varit så duktig.... Icke dä, sa han med en sådär genomskärande halvgalen skakig röst, ungefär som att han skulle kunna ha vräkt ur sig alla inälvorna fast sådär tyst, - du har ju för helve...vänt tapetAAAAN upp och ner...... jag bröt ihop....
Jag var snäll en hel dag efter detta och jag blev förlåten ganska fort faktiskt....eftersom jag gjorde en extra god middag.....
Godmiddag !!!
Jocke i allt för byn är.....
Berit, det sitter en kompis här till dig (nämner inget namn) som du inte pratat med på länge och han vill prata med dig. - va kul säger jag och på andra sidan hör jag en välbekant röst som jag börjar prata med .
Jag blir alldeles chockad över att höra den här rösten och jag undrar vad han gör där nere i Sthlm med Allt för byn ensembeln. Det stämde liksom inte riktigt, men vi pratar en stund och jag tycker det är jätteroligt och bla, bla, bla över att jag har fått pratat med honom.
Sen säger Bosse att det ytterligare är en person som jag känner väl som också vill prata med mig (nämner inga namn där heller ) Jag blir lika glad och chockad över att han OCKSÅ är där. Och samma visa, bla, bla,bla och hej då.....och tycker trots allt att det också är konstigt att han också är där......
Men jag är totalt grundlurad, det är den här vildtokgalhårdrockaren Jocke Renholm som jag har pratat med hela tiden. Va !!!!
Han är helt fenomenal på att härma, jag visste inte detta. Helt jävla sjukt fucking, crazy, ich tok, halleluja!!!!!!
Jag ska ge igen Jocke.....
Julen är över.....
Men jag har kvar min kompis Catarina från Västerås här och jag har fortfarande jullov, så det känns härligt.....
Men allt stök, pyntning, matlagning och allt vad det nu är innan jul som man hållit på med, går så fort över.
Man har umgåtts, skrattat och haft det allmänt mysigt och det känns då som att hela julen aldrig kommer att ta slut och svisch så är allt över, det är det som känns tomt.
Mycket kul har jag haft med min släkt och två härliga spelningar har jag också hunnit med under julhelgen. Först var det med trion i Böle, som var en fantastisk spelning och det är ju så kul att kunna få ha den här musikgemenskapen med sin son Per som spelar bas i trion. I vanliga fall är han en hårdrockstrummis. Det måste vara härligt att kunna spela på flera instrument. Jag skulle vilja lära mig.. Jag fick ju en mandolin av min käre make och jag har ju lovat att jag skulle lära mig att ta några ackord, men icke har det blivit av än....
På nyårsdagen sjöng jag i kyrkan med mina musikerkompisar och det var helt otroligt att bara få "vräka" ur lungorna och sjunga i denna härliga akustik. Det bästa var att min pappa och "styv"mamma Harriet var där och lyssnade, det är inte ofta. Min pappa tycker väldigt mycket om Amazing grace fick jag veta och som tur är så har vi den låten på reppen, så det kändes alldeles speciellt för mig då vi sjöng den låten.
Nyårskonserten vi hade i Ragunda kyrka var så mäktig, det var i princip fullsatt och Alla som var där hade betalat för att gå och lyssnat på VÅR konsert, det är en häftig känsla. Och tänk alla kramar man fått och de som ringt och tackat för en fin konsert, ja, jag blir så rörd....
Vi har ju dock endast bara sjungit tillsammans på två konserter tidigare så det här kändes lite speciellt. Så tack både till Lennart, Mattias, Lena, Kristin, Eva-Lena och Ljudkillen Lars för en otroligt rolig och känslosam konsert som vi fick göra tillsammans.....
Jag tror att jag nu skall gå och svälja några vitpepparkorn och kanske ta en hutt whisky, därför att nästan alla nära och kära ligger i "kräksjuka" fy f.........säger jag.....
